Nytt diplom

Nu har jag gått klart kursen i Social medier och fått mitt diplom. Kul. Jag har i alla fall testat olika program som bloggar, Animoto, Grooveshark och en hel del annat. Den här bloggen är ett resultat. Kursen har gjort att jag är mer bekväm med olika typer av sociala medier även om jag på långa vägar inte kan säga att jag behärskar dem! Skulle inte möjligheten att gå kursen är slut den 31 december i år så skulle jag rekommendera den. Men har du gott om tid och lust så hinner du fixa den på en månad.

En till en på Åland?

Förra veckan debatterades landskapets budget och då också utbildnings- och kulturavdelningens dito. Till min glädje lyftes också skolsatsningen 1 – 1 även om motiveringar och åsikter i mina ögon verkade lite märkliga. Det minsta man kan säga var att åsikterna skulle ha varit odelat positiva. Nej, istället ifrågasattes en sådan satsning från olika håll. Från ett håll med motiveringen att de ekonomiska tiderna inte tillät sådana satsningar, från annat håll att risken var för stor att eleverna bara skulle spela och chatta under lektionerna. Ytterligare en åsikt var att satsningen 1 – 1 var väldigt 90-tal!!! Den senaste kommentaren väljer jag att tolka som att personen relaterade till den satsning på 90-talet som gick ut på att datorer köptes in men där fortbildningen uteblev. Detta får naturligtvis inte upprepas idag.


Det har även kommit kommentarer från en studerande som påpekar att det ur ett miljöperspektiv inte är försvarbart med den typen av satsningar. Men erfarenheter från skolor som har gjort dessa satsningar visar att utskrifter och papperstillgången har minskat till nästan ingenting jämfört med tidigare. Det finns alltså minst två sidor av ett mynt.

Till min glädje stod vår minister upp och försvarade en eventuell satsning med motiveringar som likvärdig tillgänglighet, lättare åtkomst till information. Hon nämnde även förändringar i kommande PISA undersökningar och hur datoranvändningen kan fungera som stöd för den typen av kunskaper som kommer att krävas där. Det dök också upp en mer oövertänkt motivering som att eleverna kan använda de små datorerna som skrivmaskiner men det får man kanske ha överseende med?

Frågor kring 1 – 1 satsningen kommer att debatteras vidare i finansutskottet och vi får se vad som kommer ut ur det. Det gäller att vässa argumenten för att få till ett bra beslut. Själv ser jag, som icke-lärare, många fördelar med att elever/studerande har tillgång till en dator när de behöver en.

De flesta rapporter visar på många fördelar med en dator till varje elev, bl.a.:
– nya lärmiljöer
– mer varierande undervisningsmetoder
– ökad digital kompetens hos både pedagoger och studerande
– ökade kunskaper kring källkritik, etik och moral på nätet
– tillgänglighet för alla
– ett mer undersökande arbetssätt – ökad förståelse
– bättre studieresultat och måluppfyllelse
– större ansvarstagande
– ökad vilja och lust att lära

Det här är en del av de positiva delar som räknas upp. Frågan är om en kommun eller en skola kan neka till denna utveckling på grund av ekonomiska prioriteringar. Har vi råd att inte satsa på våra ungdomar och barn? Om beslutsfattarna lyfter blicken och tittar ut i världen så blir de säkert förvånade över vilka länder som satsar i sina skolor, allt från Venezuela och Indien i fjärran till europeiska länder som Portugal m.fl. I USA satsar man i hög grad på digitala lärobjekt och målet är att ”slänga ut läroboken” som Obama uttryckte sig.


Men politiker på alla nivåer, var står vi på Åland i denna satsning? Vad har ni för åsikter? Väger negativa effekter tyngre än de positiva?

Visst, det behövs satsningar likt de som gjordes under 90-talet men, men som sagt, misstagen får inte upprepas. Skapa förutsättningar i form av fortbildningar så att alla kan använda den teknik som underlättar skolans målsättningar och ökar elevens kompetens och ger dem bättre förutsättningar att fungera i det samhälle som finns där ute och väntar på dem. Ett steg i den riktningen kan vara ett kompetensutvecklingssystem motsvarande PIM i Sverige.

Låt inte våra åländska barn utbildas i 1800-tals miljöer av lärare med fortbildningar från 1900-talet och tro att de får en kompetens som krävs för 2000-talet!

Kom och lyssna på vad utvecklingsledarna från Umeå kommun, med flera års erfarenhet av datorer till varje elev, har att säga. Jag kommer att göra det och jag ser fram emot de diskussioner och argumentationer som förhoppningsvis uppstår.

Vad blir nästa steg? Hur ser skolutvecklingen ut i våra skolor framöver? Vilka kompetenser är viktiga för våra barn.

Min hjärtefråga

Läste en insändare i forskning.se om att kommunikation är grunden för utbildning. I den sägs det att man behöver leva i samma värld samtidigt för att kunna förstå vad en annan människa säger. Vi behöver visserligen inte tänka lika men vi behöver ha förmåga att reflektera över andras påståenden. Skolan har enligt insändaren en central roll när det gäller behov av möten, relationer och kommunikation.

Jag har alltid försökt se på undervisning och utbildning utifrån ett kommunikationsperspektiv och också försökt se på vilket sätt det skapas möjlighet till kommunikation. Utan naturliga kommunikationskanaler är det svårt att skapa gemensam förståelse av ett fenomen och jag tror det också blir svårare att generera mer kunskap.

För skolornas del finns det hur många möjligheter som helst. Dels har vi den traditionella undervisningen där de studerande träffar både lärarna och varandra, dels har vi den sociala samvaron över lag i ett skolsammanhang. Därtill finns ett hav av sociala medier som möjliggör kommunikation på flera olika sätt. Det är bara för lärarna att ta för sig, utforska, utvärdera och sedan använda i undervisningen. Den åländska lärare som inte vill kasta sig ut i det okända (om nu t.ex. twitter, FB osv. upplevs som okända) kan använda sig av funktionen Forum i Fronter. Där kan elever/studerande träna sig i att använda digitala kommunikationsformer inom en mindre krets.

I dagsläget används verktyget i alla skolor som använder sig av Fronter men min uppfattning är att den används väldigt marginellt och inte alltid som ett komplement till kommunikation i undervisningssituationer. Hur få igång en kommunikation som stöder lärandet? Någon där ute som känner att du är på rätt väg eller är duktig på att utnyttja kommunikationen som ett viktigt verktyg i undervisningen? Berätta hur du gör! Hur stor del av denna kommunikation är lättillgänglig i efterhand?