Datorerna ett bekymmer i skolan

DIU skriver att årets trend är dator till varje elev. Det är säkert rätt och inget jag kommer att ifrågasätta. En intressant fråga man kan ställa sig är däremot vad som händer när de studerande har fått sina datorer? Det finns många hinder på vägen innan datorerna används/kan användas optimalt och på ett sätt som faktiskt stöder lärandet. Lärarna skall vara förtrogna med datorerna och ha en idé om hur undervisningen påverkas och genomförs med stöd av datorer, de skall fungera och vara driftsäkra osv. Men även om de hindren har raserats så kan det finnas oöverstigliga problem för att använda datorerna i undervisningen. Ett sånt är skolornas datapolicy och möjligheten att få installera program på den egna datorn.

I DIU 8/2010 finns en artikel som lyfter problemet, speciellt ur en mattelärares horisont. Läraren berättar om alla bra matteprogram som är gratis men som inte får installeras och användas på skolans datorer. Gratisprogrammet GeoGebra kunde användas eftersom det inte krävde en installation men när Java slutade fungera så går inte heller det programmet att köras! Ett annat exempel i artikeln är möjligheten att ta del av föreläsningar i matematik från de stora universiteten ute i världen. Dessa sprider sina föreläsningar via iTunes U men eftersom skolan förbjuder användandet av iTunes kan de studerande inte följa med de föreläsningar som motsvara delar av gymnasiematten!

Om det är så här ute på skolorna så går det ju att få den mest positiva och utvecklingsbenägna läraren att ge upp! Om skolan inte bara säger att den har moderna verktyg i undervisningen så måste det upp till bevis och den här typen av restriktioner som omöjliggör en varierande och relevant undervisning måste elimineras. Hur ser det ut i skolorna hos oss på Åland? Får de studerande vara administratörer på sina datorer? Vilka är nackdelarna om de är det och framför allt vilka är fördelarna?

Sen kan jag tipsa om ett program som kan stöda förståelsen för geometri, gratisprogrammet SketchUp. Med programmet du kan bl.a. bygga hus för Google Earth eller göra olika 3D-modeller. Elever kan mäta olika ytor och lägga in dem i programmet och på så sätt modellera något från verkligheten men de kan också skapa något nytt. På det här sättet kan omkrets, areor, vinklar mätas och uppgiften kan göras mer begriplig. Kanske något som mattelärare kan testa?

När jag ändå är på gång lägger jag in en videolänk med anknytning till datorer och matte. Conrad Wolfran håller en förläsning Teaching kids real math with computers på TED.com och ställer bl.a. frågan varför datorer används inom alla områden för att göra beräkningar men INTE inom skolvärlden?

Mvh

Fundersam men hoppfull

Nya kompetenser

Läste ett tankeväckande blogginlägg av Niilo Alhovaara som rör en av de missuppfattningar som florerar runt om oss. Han undrade bl.a. varifrån uppfattningen om att ungdomarna är proffs på Internet har uppstått och menar att när man tittar närmare fenomenet så inser man att många är rätt okunniga om vad som händer.

Det är enkelt att hitta på nätet, att använda datorn och att snabbt skicka mess men vid en närmare titt så har många svårt att säga varför de anser att en hemsida eller ett inlä

gg är seriöst eller inte. Likaså vad det innebär att lägga ut information på en hemsida. Niilo avslutar med en brasklapp:

"Dagens - och i synnerhet morgondagens - samhälle bygger på ett stort mått av digitalt kunnande och aktivt medborgarskap förutsätter att man kan vaska guldkornen ur informationsbruset och göra blixtsnabba bedömningar online. De unga kan inte nätet, under ytan, och där har skolan och vuxenvärlden generellt en mycket viktig uppgift: att bidra med en fördjupning och ta upp viktiga frågeställningar som den unga nätgenerationen annars kanske inte upptäcker".

Det är faktiskt här som skolan har fått en rejäl utmaning. Hur lär vi ungdomarna detta? I något speciellt ämne, av någon speciell lärare, i något speciellt sammanhang? Nej, det här måste ske hela tiden och vara ett naturligt inslag i undervisningen, lika vanligt som diskussionerna kring mobbning, vett och etikett.

Kompetenserna (digital kunskap, aktivt medborgarskap) som Niilo tar upp är ju också en av de kompetenser som lyfts som viktiga i vår omvärld. Det tar inte många år innan dessa kompetenser utvärderas i PISA-undersökningar.

Det är dags nu, inte i morgon!

Digital matte på Åland

På olika håll i Sverige framkommer det att lärarna i jämförelsevis låg grad använder sig av digitala verktyg i undervisningen. Detta torde inte endast bero på avsaknad av dessa, för det finns en hel del bra lärobjekt och program (ex. Algodoo, Annas länkburkar, GeoGebra). En orsak kan vara att mattelärare inte ser mervärdet i detta.Kan det bero på att matteundervisningen ännu tenderar vara abstrakt med konstruerade kopplingar till vardagslivet och den egentligen nyttan? Jag är ingen mattelärare (jag har bara en massa erfarenhet av dem) och jag hoppas därför att jag har fel!

I Sverige har ett tre-årigt projekt, Matematik för den digitala generationen dragits igång där man undersöker hur IT kan integreras i undervisningen. De frågeställningar som skall besvaras i projektet är:

• Hur kan elevernas attityder och lärande förbättras med hjälp av IT i undervisning?
• På vilka sätt kan lärarnas didaktiska IT-färdigheter och deras motivation att använda IT i matematikundervisningen förbättras?
• Vilka typer av stöd är nödvändiga för att matematiklärarna ska använda IT i undervisningen på sätt som utvecklar elevernas intresse och förståelse
• Hur kan erfarenheterna från projektet spridas vidare?

Det första årets aktiviteter har beskrivits i en rapport.

Finns det på Åland likande intressen? Sitter mattelärare och grubblar över samma frågeställningar? Om inte så skulle det vara kul att få igång något motsvarande arbete. Händer något motsvarande i de andra ämnena i våra skolor? Om inte, kan då mippandet av våra lärare vara en drivkraft och motor att starta den här typen av utvecklingsarbete? Eller sitter vi nöjda i våra skolor och väntar att omvärlden matar oss med utmärkta lärobjekt och program?

Oberoende vem som skapar vad och vem som lånar idéer och tankar av vem, så är ändå skyldiga våra elever och studerande en modern och tidsenlig undervisning och utbildning. Digitala lärobjekt och digitala program som stöder och varierar undervisningen är en självklar del av av skolan idag och den utvecklingen kan vi undvika.

Nytt diplom

Nu har jag gått klart kursen i Social medier och fått mitt diplom. Kul. Jag har i alla fall testat olika program som bloggar, Animoto, Grooveshark och en hel del annat. Den här bloggen är ett resultat. Kursen har gjort att jag är mer bekväm med olika typer av sociala medier även om jag på långa vägar inte kan säga att jag behärskar dem! Skulle inte möjligheten att gå kursen är slut den 31 december i år så skulle jag rekommendera den. Men har du gott om tid och lust så hinner du fixa den på en månad.

En till en på Åland?

Förra veckan debatterades landskapets budget och då också utbildnings- och kulturavdelningens dito. Till min glädje lyftes också skolsatsningen 1 – 1 även om motiveringar och åsikter i mina ögon verkade lite märkliga. Det minsta man kan säga var att åsikterna skulle ha varit odelat positiva. Nej, istället ifrågasattes en sådan satsning från olika håll. Från ett håll med motiveringen att de ekonomiska tiderna inte tillät sådana satsningar, från annat håll att risken var för stor att eleverna bara skulle spela och chatta under lektionerna. Ytterligare en åsikt var att satsningen 1 – 1 var väldigt 90-tal!!! Den senaste kommentaren väljer jag att tolka som att personen relaterade till den satsning på 90-talet som gick ut på att datorer köptes in men där fortbildningen uteblev. Detta får naturligtvis inte upprepas idag.


Det har även kommit kommentarer från en studerande som påpekar att det ur ett miljöperspektiv inte är försvarbart med den typen av satsningar. Men erfarenheter från skolor som har gjort dessa satsningar visar att utskrifter och papperstillgången har minskat till nästan ingenting jämfört med tidigare. Det finns alltså minst två sidor av ett mynt.

Till min glädje stod vår minister upp och försvarade en eventuell satsning med motiveringar som likvärdig tillgänglighet, lättare åtkomst till information. Hon nämnde även förändringar i kommande PISA undersökningar och hur datoranvändningen kan fungera som stöd för den typen av kunskaper som kommer att krävas där. Det dök också upp en mer oövertänkt motivering som att eleverna kan använda de små datorerna som skrivmaskiner men det får man kanske ha överseende med?

Frågor kring 1 – 1 satsningen kommer att debatteras vidare i finansutskottet och vi får se vad som kommer ut ur det. Det gäller att vässa argumenten för att få till ett bra beslut. Själv ser jag, som icke-lärare, många fördelar med att elever/studerande har tillgång till en dator när de behöver en.

De flesta rapporter visar på många fördelar med en dator till varje elev, bl.a.:
– nya lärmiljöer
– mer varierande undervisningsmetoder
– ökad digital kompetens hos både pedagoger och studerande
– ökade kunskaper kring källkritik, etik och moral på nätet
– tillgänglighet för alla
– ett mer undersökande arbetssätt – ökad förståelse
– bättre studieresultat och måluppfyllelse
– större ansvarstagande
– ökad vilja och lust att lära

Det här är en del av de positiva delar som räknas upp. Frågan är om en kommun eller en skola kan neka till denna utveckling på grund av ekonomiska prioriteringar. Har vi råd att inte satsa på våra ungdomar och barn? Om beslutsfattarna lyfter blicken och tittar ut i världen så blir de säkert förvånade över vilka länder som satsar i sina skolor, allt från Venezuela och Indien i fjärran till europeiska länder som Portugal m.fl. I USA satsar man i hög grad på digitala lärobjekt och målet är att ”slänga ut läroboken” som Obama uttryckte sig.


Men politiker på alla nivåer, var står vi på Åland i denna satsning? Vad har ni för åsikter? Väger negativa effekter tyngre än de positiva?

Visst, det behövs satsningar likt de som gjordes under 90-talet men, men som sagt, misstagen får inte upprepas. Skapa förutsättningar i form av fortbildningar så att alla kan använda den teknik som underlättar skolans målsättningar och ökar elevens kompetens och ger dem bättre förutsättningar att fungera i det samhälle som finns där ute och väntar på dem. Ett steg i den riktningen kan vara ett kompetensutvecklingssystem motsvarande PIM i Sverige.

Låt inte våra åländska barn utbildas i 1800-tals miljöer av lärare med fortbildningar från 1900-talet och tro att de får en kompetens som krävs för 2000-talet!

Kom och lyssna på vad utvecklingsledarna från Umeå kommun, med flera års erfarenhet av datorer till varje elev, har att säga. Jag kommer att göra det och jag ser fram emot de diskussioner och argumentationer som förhoppningsvis uppstår.

Vad blir nästa steg? Hur ser skolutvecklingen ut i våra skolor framöver? Vilka kompetenser är viktiga för våra barn.

Min hjärtefråga

Läste en insändare i forskning.se om att kommunikation är grunden för utbildning. I den sägs det att man behöver leva i samma värld samtidigt för att kunna förstå vad en annan människa säger. Vi behöver visserligen inte tänka lika men vi behöver ha förmåga att reflektera över andras påståenden. Skolan har enligt insändaren en central roll när det gäller behov av möten, relationer och kommunikation.

Jag har alltid försökt se på undervisning och utbildning utifrån ett kommunikationsperspektiv och också försökt se på vilket sätt det skapas möjlighet till kommunikation. Utan naturliga kommunikationskanaler är det svårt att skapa gemensam förståelse av ett fenomen och jag tror det också blir svårare att generera mer kunskap.

För skolornas del finns det hur många möjligheter som helst. Dels har vi den traditionella undervisningen där de studerande träffar både lärarna och varandra, dels har vi den sociala samvaron över lag i ett skolsammanhang. Därtill finns ett hav av sociala medier som möjliggör kommunikation på flera olika sätt. Det är bara för lärarna att ta för sig, utforska, utvärdera och sedan använda i undervisningen. Den åländska lärare som inte vill kasta sig ut i det okända (om nu t.ex. twitter, FB osv. upplevs som okända) kan använda sig av funktionen Forum i Fronter. Där kan elever/studerande träna sig i att använda digitala kommunikationsformer inom en mindre krets.

I dagsläget används verktyget i alla skolor som använder sig av Fronter men min uppfattning är att den används väldigt marginellt och inte alltid som ett komplement till kommunikation i undervisningssituationer. Hur få igång en kommunikation som stöder lärandet? Någon där ute som känner att du är på rätt väg eller är duktig på att utnyttja kommunikationen som ett viktigt verktyg i undervisningen? Berätta hur du gör! Hur stor del av denna kommunikation är lättillgänglig i efterhand?

e-Lärande, vad är det?

Jag har funderat en del över begrepp som IT-strategi och e-lärande men ju mer jag funderar och försöker förstå desto mer övertygad blir jag att orden i sig är lite problematiska.

Skall skolorna har olika strategier för lärande beroende på om man använder ett digitalt verktyg eller inte. Att skolorna måste tänka på viktiga komponenter som tillgänglighet, kompetens, undervisningsmaterial osv. är naturligt och i de planerna måste IT komma in som något naturligt. Det borde inte ses som olika saker och olika satsningar som ställs mot varandra.

Det samma gäller e-lärande tycker jag. Är det skillnad på den kunskap som förvärvats med digitala verktyg och den som förvärvats "analogt"? Och är den ena bättre än den andra. Lärande är ett lärande är ett lärande oberoende hur det sker. Ordet e-lärande ger en bild av att det är en skillnad och om det är så, hur skall man då förhålla sig till detta? Jag såg till min förvåning att man på eu-nivå också diskuterar i termer av e-lärande. På hemsida E-learningpapers står det bl.a. så här:
I detta dokument görs en kritisk granskning av e-lärande i universitetsmiljö. Vi fokuserar på följande fråga: “Om vi använder utbildningstekniken som vi gör för tillfället, kan vi då uppnå genuint e-lärande på universiteten?”.

Jag har inte fördjupat mig i artikeln och det är möjligt att citatet problematiseras. Men för mig ger det en bild av ett konstigt resonemang. Vad är ett genuint e-lärande och vad är då ett genuint lärande?

Kul grejer på gång

Då börjar höstens aktiviteter äntligen klarna. Förutom att vi jobbar vidare med ett fortbildningssystem och IT-strategier så har vi också föreläsare på gång.

Först ut under hösten är Clara Ulloa, spanskalärare från Gislaved. Hon kommer att berätta hur hon använder sig av Fronter i sin språkundervisning och på vilket sätt det underlättar hennes arbete.

Några veckor efter det får vi tre utvecklingsledare från Umeå kommun. De kommer att berätta om sina erfarenheter från satsningen en till dator till varje elev i deras skolor och vilka resultat de kan se.

Alltså en spännande höst som inleds med en resa till Göteborg och Fronters användarkonferens. Dit åker projektet med hela arbetsgruppen och förhoppningsvis hinner vi få flera tillfällen att diskutera hur IT-utvecklingen i de Åländska skolorna skall se ut.....

En dator till varje studerande/elev

På Åland har diskussioner om 1 till 1 datorer startat och någon skola satsar redan nu i höst på att testa en sådan investering i vissa undervisningsgrupper. Dock är risken den som Jonas Hällebrand vänder sig till i sitt blogginlägg En IKT-pedagogs fundringar: One! - ett inlägg i En till En eller Varsin.

Han säger att man måste komma från diskussionen om vilken typ av datorer och program som skall köpas in och istället lyfta frågan kring den ändrade pedagogik som måste till. Han uppmanar oss istället att ventilera vad vi vill kunna göra. Men för att göra detta måste man kanske vara bekväm med användandet av datorer och ha en liten aning om hur de fungerar. Men vad gör vi så länge vi har lärare som inte prioriterat digital kompetens, som inte vill ha med datorer att göra eller som kanske vill göra som de alltid gjort. Hur få igång diskussion tillsammans med dessa.

Och hur får vi våra ledande tjänstemän och politiker att förstå behovet och nödvändigheten av investeringar i digital kompetens om de själva inte har förståelse för förändrade undervisningsmetoder? Eller förstår de mer än vi tror men har händerna bakbundna på grund av ekonomiska skäl? Oberoende så finns det mycket att arbeta med och en skola kan aldrig känna sig "färdigutvecklade". Men ibland sker utvecklingen med hög fart och ibland med ett lägre tempo. Samhällsutvecklingen visar ändå på att en del skolor idag måste öka takten för att hänga med...

Skolutveckling med IT som redskap - vilka morötter finns?

Idag har det igen varit intressanta diskussioner kring byggandet av ett kompetensutvecklingssystem när det gäller digital kompetens bland lärarna. Alla inblandade är rörande överens om att detta är något bra och något vi behöver på Åland. En viktig fråga som måste besvaras är hur vi får med hela lärarkåren in i detta?

Vi vet att lärarna arbetar med en hel del frågor inom ramen för sitt lärarjobb men som inte direkt rör den egna undervisningen. Man blir tvungen att prioritera bort viktiga saker framom sådant som är ännu viktigare. Varifrån skall de sedan ta tiden till kompetensutveckling. De som är intresserade ser till att hänga med i utvecklingen men många ser inte nyttan med digital kompetens och prioriterar därför annorlunda. Den stora frågan blir alltså hur vi skall få lärarna att gå med? I en perfekt värld skulle förstås alla stå på kö för ett sådant erbjudande, men verkligheten är något helt annat. Skall lärarna erbjudas en löneklass till för att fortbilda sig, skall de få göra det på sin ordinarie undervisningstid? Vem betalar i så fall? Skall skolorna hitta dagar efter att skolorna slutar på våren eller börjar på hösten och då gemensamt genomföra fortbildningsinsatserna?

Hur lyckas de kommuner som är med i PIM i Sverige? Vilka morötter och/eller metoder använder de för att motivera lärarna? Hur mycket påverkar det faktum att de har total arbetstid, vilket lärarna här på Åland inte har? Frågorna är många just nu och svaren är få. Tips mottages med tacksamhet;-).

Testat Animoto

Animoto är ett program där du kan göra filmer av dina bilder och lägga till text och ljud. Testade snabbt att göra två filmer. De är väldigt korta eftersom man bara kan göra 30 sek filmer med gratisversionen.

Först gjorde jag film från mitt sommarparadis.

Create your own video slideshow at animoto.com.

Efter det gjorde jag en liten julhälsning. Kanske något att träna på inför julens hälsningar....

Create your own video slideshow at animoto.com.

Jag gjorde det igen

Nu kan jag lägga ytterligare en punkt till min lista över saker som jag försöker göra fastän jag inte behärskar dem. Denna gång har jag varit med i en variant av Let`s Dance under den åländska kulturnatten, dessutom som danslärare! Efter knappt 5 timmars träning uppträdde min "elev" Mikael Wirta och jag med en bugg till I kissed a girl av Katy Perry och en foxtrox till Lisa Miskowskys Misery. Vissa domares ord var hårda och andras snälla, men publiken verkade nöjda. Slutligen blev vi då trea med knappa två poäng upp till tvåan. Inte så dumt! Det är nu gjort och finns snart som ett kul minne ganska långt bak i huvudet. Jag har ännu inte sett något foto där vi finns med men jag hoppas det dyker upp något. Skulle vara kul att se hur vi såg ut tillsammans både i danser och i våra kläder. Men vi måste väl säga att det gick bra med tanke på att det var fredagen den 13 (augusti).

Efter uppträdandet tillbringade jag några trevliga timmar på Kulturnatten med min kompis Anki och vi var bland annat på en kortkurs i Lindy Hop. Kvällen var obeskrivligt varm och skön och stan var full med flanerande människor som såg nöjda och glada ut.

Lördagen tillbringade jag i Kumlinge med att plocka bär och minska på tvätthögarna. Efter en sen middag och ännu senare bastu satt Göran och jag vid halv elva tiden på kvällen ute på altanen och bara njöt av kvällsvärmen. En ny underbar kväll var till ända. Nu går söndagen i saftandets tecken och jag hoppas att jag hinner med lite gräsklippning innan jag återvänder till stan och jobbet.

Mitt i semestern

Nu har jag haft två veckor semester på stugan i Rosala. En semester som har varit otrolig på många sätt, inte minst på grund av vädret! Jag har haft kidsen hos mig och jag har hunnit träffa syrran. Återigen hemma i Kumlinge väntade gräsklippning, bärplockning, kräftning och annat rutinarbete.

Fastän det fortfarande är högsommar och varmt ute så planerar vi in en semesterresa i vinter. Tydligen går flygbiljetter och hotellrum åt trots värmen och resan måste bokas nu och inte om en vecka. Den här gången åker vi till Koh Chang i Thailand och med oss kommer mamma och pappa, Erik, Marie och Jim. Skall bli en intressant resa på många sätt...

Nästa vecka skall jag försöka jobba på mitt slutarbete för kursen jag går så för min del kan det bli en eller två dagar med sämre väder. Fast det har de ju också lovat. Innan dess skall vi passa på att njuta av sommarstaden Mariehamn ett par dagar innan vi återvänder till Kumlinge på fredag.

Semster

Helgen har varit lugn med så lite arbete som möjligt och några besök på festivalen Visor så in i Norden. Vi åt på Kastören och tog oss en öl på Glada laxen. På fredag lyssnade vi till Berry High i Remmarhamnen. De var jätteduktiga!

Idag börjar en semesterperiod på 4 veckor och dessutom med otroligt varmt och soligt väder. Men jag ser inte fram emot bilfärden och mathandlandet i Raisio, men vad gör man inte för att få vara på stugan på Brännskär, Rosala en tid? Min lilla 10 tums leksak får naturligtvis komma med, speciellt eftersom vi skaffat ett Sonera mobilt bredband.

Jag hade tänkt ge lite tid åt sociala medier och Animoto, men jag tvivlar att bandbredden räcker till. Vi har knappast tillgång till 3G. Gränsen går bara en halv kilometer från vår stuga.... Skall bli spännande att testa i alla fall någon regnig eller mulen dag. Vi har planerat åka till min hemstad Hangö eller Utö i Åbolands skärgård med Marie, Erik och Jim och vi får väl se hur det blir med de planerna. För övrigt är inget inplanerat, endast sol, god mat och bastubadande....

Vi får se hur slutet av semestern blir, kanske ett besök på Rock off kanske?

Sociala medier, hur och var

Efter det glädjande beslutet att projekt Nätpedagogik för ett halvt års förlängning kom mina tankar genast igång med funderingar om vad det ännu finns tid att förverkliga. En del som måste lyftas i någon form är sociala medier och möjligheterna med dem.

Just nu sänds olika morgonprogram från Almedalen och bl.a. har frågan om sociala medier i förhållande till politiska val lyfts. Sociala medier skall enligt många öka deltagandet i politiken men tydligen är inte alla övertygade om genomslagskraften. Åsikten är att det är svårt att få politikerna riktigt övertygade.

Inom skolan kan man utnyttja sociala medier olika sätt och i olika sammanhang. Från att föra diskussioner kring en uppgift till att bygga egna klassbloggar. Under många år har vi haft möjlighet banda och lägga ut föreläsningar på nätet vilket har ökat möjligheten till delaktighet för dem som inte kunnat delta av olika orsaker (även distansstudier). Det slog mig (säkert har många gjort detta redan) att man som lärare kan lägga ut sin föreläsning och låta de studerande diskutera denna och på ett reflekterande sätt kommentera saklighet och rimlighet och synvinklar men även åsikter och reaktioner som uppstår.

Vilka sociala medier används i de åländska skolorna idag och i vilken omfattning?

Något för skolan?

Ramlade över det här när jag surfade runt men har inte satt mig in i för- och nackdelarna:

Epson Announces Interactive Module for Projectors | News & Opinion | PCMag.com

Ny teknik - gamla strukturer

Jag läste en artikel i en av dagens dagstidningar i öriket att en avdelning flyttar ut från Självstyrelsegården för att enstaka enheter och tjänstemän skall kunna flytta in. Detta gör man för att "de som arbetar tillsammans borde finnas under samma tak" för att "arbetet blir effektivare och man hittar varandra bättre och lättare".... Uttalanden som ligger helt i linje med förvaltningens nuvarande arbetssätt! Det låter nästan lika fel och konstigt som när en minister för ca 6 år sedan menade att det är svårt för LR:s tjänstemän att distansarbeta eftersom det fanns så många dokument som måste skrivas under med arkivbeständig penna......

Med dagens teknik går det hur bra som helst att samarbeta utan att nödvändigtvis sitta i samma rum. Ibland t.o.m.bättre. Vi har idag wikis, Google wave, videokonferens för att nämna några av många möjligheter. Hur klarar Nokia av att kommunicera inom koncernen? Knappast sätter sig alla på flyget för att träffas någonstans och inte sitter alla på samma plats, ens i samma land eller världsdel. Men på Åland är 500 meter för långt, för att inte tala om att sitta i Godby. Vad händer med organisationsutvecklingen på LR? I vilka banor tänker man och och vilken förändring är man beredd att göra?

Hur kan vi utveckla skolan?

Jag läste idag en artikel i Omvärldsbloggen om hur man i USA vill utveckla skolan. New York, som har USA:s största skoldistrikt vill genom tre olika tyngdpunktsområden hitta sätt att "överskrida industrisamhällets ramar för att istället hitta nya arbetssätt och rutiner". Dessa tre områden är:

1. Nytänkande kring arbetstid och bemanning. Här hoppas man både öka undervisningstiden och lärartätheten – och förbättra elevernas lärande.

2. Individuell anpassning med hjälp av it. Genom att anpassa undervisningen till elevernas förutsättningar och behov vill man höja deras motivation och prestation.

3. Undervisning online. Ständig tillgång till vägledning och lärresurser på nätet kan förhoppningsvis bidra till att individanpassa undervisningen och ge bättre möjligheter för eleverna att få den hjälp och vägledning som de behöver. Samtidigt förändras lärarrollen för dem som undervisar online, från en förmedlande till en mer coachaktig roll.

Inget nytt under himlen alltså men man går alltså från ord till handling och bara det det är berömvärt i sig. Många IT-skeptiker har länge sagt att man vill ersätta skolan med IT. En annan grupp hävdar att IT kan vara räddningen när de ekonomiska ramarna inte räcker till tillräckligt med lärare. Första punkten blir i belysning av detta intressant. Här försöker man hitta former för hur skolan skall få flera lärare och också utöka undervisningstiden. Det blir väldigt intressant att se vad försöket leder till. Det andra intressanta i artikeln är att man vill satsa på en undervisning som är förankrad i aktuell forskning. Detta är ju också något som många lärare idag inte vill kännas vid eller ta till sig. När en högskolas lärare har åsikter om att en rektorskandidats brist ligger i att personen är för vetenskaplig, då blir det i den här belysningen lite skrattretande. Artikeln länkar till en del bakgrundsmaterial som jag inte tagit del av men nog borde det kanske göras en djupdykning.

Ett steg mot kompetensutvecklingssystem

Efter flera omgångar diskussioner kring lärarnas digitala kompetens har nu utbildningsavdelningen tagit ställning för ett framtagande av ett kompetensutvecklingssystem. För vår del handlar det nog om att i så stor utsträckning som möjligt använda oss av det material som PIM i Sverige kan erbjuda. Sedan gäller det att hitta former som fungerar här på Åland, helst för hela utbildningsväsendet, och varför inte förskoleverksamheten. Nu får vi hålla tummarna att också ministern tycker som vi och godkänner planerna. So far so good!

Sociala medier i skolan - Mats Östling

I kursen Sociala medier skulle vi bädda in en Youtube film i en blogg. Passade på att lägga in ett klipp av Mats Östling som är IT-strateg i Stockholms stad där han säger att sociala medier som förstärkning av det mänskliga mötet inte har nått skolan ännu. Jag tror att det ännu inte går att föreställa sig hur mycket sociala mediers kommer att påverka skolan.

Beslut eller icke beslut

Det har gått alltför lång tid sedan jag fick något skrivet i bloggen. Men å andra sidan har det hänt en hel del saker och det har varit svårt att veta vad som egentligen gäller. Inom mitt projekt har vi försökt få till en förlängning av projektperioden och ibland har jag vågat tro att allt är klart men lika ofta har jag känt att helt andra vindar blåser, och bara med någon dags mellanrum. Men ett steg framåt har man i alla fall gjort för IT-skolutvecklingen på Åland. Eller rättare sagt, man har inte tagit ett steg bakåt. Det är nu klart att vi inom förvaltningen får hålla kvar vår top-admin för lärplattformen samtidigt som det inom tjänsten finns utrymme för en skolutvecklingsfrågor. BRA!


I förra veckan var projektet tillsammans med rektorer och IT-handledare på seminariet Framtidens lärande och många av oss kom hem med nya eller förnyade tankar och förnyade krafter att ta itu med IT-utvecklingen. Liksom i fjol lyftes vikten av rektorernas roll i skolutveckling liksom vikten av IT-strategier. Men förutom detta utmanades vårt tänkande en del i och med att vi fick höra av Troed Troedsson att vi skall agera kortsiktigt. Vi kan inte tänka långsiktigt eftersom tekniken förändras så snabbt. Han har en poäng där men jag tror ändå att den enskilda skolan eller kommunen i någon form ha för sig åt vilket håll man vill gå i utvecklandet av skolan. Risken blir annars att vi agerar kortsiktigt utan att nå mål som kan vara viktiga för skolan som helhet att uppnå för att erbjuda alla studerande samma möjligheter. Om det är som jag tror så finns det ett litet problem mellan skolans vilja att agera kortsiktigt och agera vid behov ifall beslut måste inväntas från stelbenta beslutsstrukturer. Hur tackla detta?


En annan bra sak är att det startats en grupp på Facebook som heter Vi som vill utveckla skolan på Åland med IT som motor. Där hoppas jag att många bra diskussioner kommer att föras, om inte annat så för att få ut budskapet om hur skolan behöver utvecklas för att skapa bästa möjliga förutsättningar för de studerande när de skall ut i yrkeslivet. Det var allt för denna gång....

Digital teknik - en mångfacetterad utmaning

När jag började min karriär som obehörig lärare hade jag förmånen att vara datalärare som det hette då. Det kunde jag göra på basen av mina meriter att inneha ett datakörkort. Vi pratar nu om medlet av 90-talet. Då gällde det i första hand att få eleverna att bli bekväma med olika kontorsprogram, i första hand Word, Excel och PowerPoint. Det skapades hej vilt texter med clip-art bilder och jag minns att de till och med fick göra en kalender i Excel där de olika cellerna hade automatiska datumfunktioner. Då fanns inte diskussionerna kring etik, källkritik, upphovsrätt, stöd för lärandet, sociala medier osv. Alla som idag är vana användare inser ju att mycket har hänt inom området.

Nu under våren har Futrulab kommit ut med en handbok kring digital kompetens i Storbritanien, Digital literacy across the curriculum. I den finns motiveringar till varför IT används i undervisningen men där finns också många bra tips och förslag hur IKT används i undervisningssituationer.

Enligt Futurlab kan digital kompetens innehålla 8 olika komponenter, nämligen funktionella färdigheter, kreativitet, kritiskt tänkande och utvärdering, kulturell och social förståelse, samarbete, förmåga/kunskap att hitta och välja information, effektiv kommunikation samt e-säkerhet. I rapporten förs resonemang kring alla dessa komponenter och kopplas samman med olika tips och praktiska förslag.Det är lätt att inser att det inte alltid är så enkelt, utan en rätt mångfacetterad utmaning för läraren och undervisningen. Ytterligare en utmaning bland alla andra blir för lärarna att veta vilken teknologi som stöder olika behov och färdigheter bäst? Vem är det som skall handleda dem? Jo rimligen IT-handledaren eller IT-stödpersonen. Så handledarens roll blir inte bara att stöda lärarna i hur de använder de olika verktygen utan i så fall också att stöda läraren i val av programvaror och teknologi. Om det är på det här sättet, vilken kompetens skall man då kräva av en IT-handledare? Och hur upprätthålls denna kompetens, dvs dels att veta vilken teknologi som finns och dels pedagogiskt kunna avgöra vilken teknologi som stöder vilken färdighet? Är detta rimligt att kräva eller hamnar det här valet helt på läraren att avgöra? Har alla kompetens till detta och har de ens möjlighet att sätta sig in i problematiken.

Mitt lite spretiga resonemang visar ändå på att skolan och lärarna fortfarande har många utmaningar framför sig och nu om någonsin måste de pedagogiska värderingarna omvärderas, utvecklas, omformuleras eller åtminstone lyftas till diskussion allt oftare.

En liten vink, läs rapporten!

Salsa

Mitt skrivande i bloggen verkar vara väldigt sporadiskt och med väldigt olika teman och sinnesstämningar. Ligger nu skönt i soffan efter tre timmars salsadans och benen känns därefter. Eller kan det vara det regniga vädret som gör att kroppen protesterar mer än vanligt. Jag försöker i alla fall mobilisera lite kraft för att gå ut en stund i kväll men mina salsavänner. Eusebio och Micke, som är våra lärare, stannar till i morgon och det blir lite mer salsa på Eat. På FB finns en grupp som heter Cubaritmos. Där hittar du mer information om Eusebio.

I morgon återkommer jag med lite mer djuplodande tankar kring digital kompetens. Jag har hittat en väldigt bra rapport och kan nog inte låta bli att kommentera innehållet. De som finns på Fronter Åland, hittar den nog där.

Peka ut syndabockar eller jobba innovativt

Igår och idag har det pågått en intressant diskussion på FB som handlat om inbesparingar och utgifter. Tyvärr har det blivit en del pajkastande och försök att skylla ifrån sig. Det hela handlar om landskapets dåliga ekonomi och vad som borde göras för att minska underskottet ytterligare. Just nu är det de anställda som får bära en del av ansvaret genom att ta ut semesterpenningsledighet eller permitteras. Personalen på flera avdelningar mår jättedåligt i och med att de inte vet vad som kommer att hända, vems jobb som försvinner osv. Och politiker slösar energi på att peka på vems felet är istället för att tillsammans jobba framåt för ett hållbart Åland.

Vi vet alla att landskapets organisation är gammalmodig och stelbent med en del tjänstemän som med händer och tänder kämpar för att hålla kvar sin makt genom hierarkiska beslutsgångar. Omorganiseringar är tydligen på gång men ännu har de i alla fall inte fått någon synlig genomslagskraft. Frågan är vilket Åland man organiserar för. Jag tycker att LR först måste vara på det klara med vart de vill föra Åland. Är det t.ex. välmående jordbruk, näringsliv, hög standard på utbildningarna, IT eller sjöfart som politikerna vill att ska vara framtiden? När man vet det då kan man slimma organisationen så att den stöder den vision som finns. Innan visionen finns kan det vara svårt att veta var tyndpunkterna skall läggas och i vilken riktning tjänstemännen skall arbeta. Men just nu finns tydligen inte tid och resurser att ta fram visioner om framtiden!! Jag tycker att detta borde vara det viktigaste verktyget, speciellt i en ekonomiskt osäker tid som denna. Och framför allt borde tjänstemännen få veta vilka dessa är. Men utan visioner fungerar organisationen inte optimalt.

26 år

har idag gått sedan jag och Göran stod inför prästen Kent Danielsson. Mycket glädje och sorg har hunnit flyta under bron och det är inte alltid en dans på rosor att få äktenskapet att fungera. Men underbara är stunderna av gemenskap och också den glädje som Marie och Jim gett. Nu ser jag med tillförsikt framåt och hoppas på många härliga år framöver.

IT-strategier igen

Idag har mitt projekt igen haft ett kurstillfälle där deltagarna har fört intressanta diskussioner kring skolutveckling och IT-strategier. Det finns så många aspekter och aktörer att ta hänsyn till så det känns övermäktigt ibland. Men jag är fortfarande övertygad om att vi är på rätt väg då den här typen av diskussioner har kommit igång. Deltagarna vill gärna se en övergripande IT-strategi för hela undervisningssektorn på Åland men en sådan verkar vara svår att få igenom politiskt. Enskilda skolor och skoldistrikt jobbar ändå oförtrutet på med uppgiften eftersom de insett att den digitala tekniken redan har genomsyrat hela skolan och att vi nu måste förhålla oss till detta och göra något bra av den.

En kvinna vid namn Liisa Ilomäki föreläste idag och berättade bl.a. att Finland låg rätt lågt i jämförelse med andra (bl.a.europeiska) länder när det gäller den pedagogiska IKT-användningen i skolorna. Detta trots att vi har rätt bra utrustade skolor när det gäller datorer och annan IT-utrustning. Hon trodde att en orsak till detta var att lärarna fortfarande kunde välja bort IKT i sin undervisning vilket t.ex. inte var fallet i vissa asiatiska länderna som ligger högt upp i jämförelsen. En annan förklaring kan vara att man i asiatiska länder börjar helt från noll när det gäller undervisning över lag medan vi i de nordiska länderna har "gamla" traditioner i bagaget som finns med när IKT förs in i undervisningen. Kan det vara så?

Svag is

Livet är egentligen en otrolig berg-och-dalbana. Det går upp och det går ner. För min del har det mest känt som nedförsbackar och dalar och jag har undrat hur långt ner man kan åka. För tillfället känns det i alla fall som om jag är uppe på marknivå men någon som leder uppåt är svårt att se men något kanske finns där långt framme i horisonten. Just nu känns livet som att gå på svag is som kan rämna när som helst. Jag trippar fram på tå, smyger och försöker hitta en balans i tillvaron. Min stora förhoppning är nu att isen tjocknar så mycket att jag kan börja ta ut svängarna och fram för allt våga lita på att isen håller för evigt. Vem vet?

Det finns i alla fall en hel del att glädjas över, våren är ju här och med den kommer snart värmen. Semestern börjar hägra och jag ser verkligen fram emot sommaren detta år. Så visst finns det positiva saker också.

Att ta ansvar för kontinuerlig skol IT-utveckling?

På mitt jobb händer märkliga saker. Efter att det har satsats på att hela undervisningssektorn skall ha tillgång till en och samma lärplattform för att nå kontinuitet och synergieffekter börjar nu IT-utvecklingen ta fart. För att fortsatt utveckling kan ske, för att underhålla en befintlig lärplattform och för att stöda skolorna i deras arbetet har man från politiskt håll beslutat att Ålands landskapsregering skall administrera plattformen.

Nu drar man plötsligt bort mattan under fötterna på skolorna, lärarna och framför allt eleverna genom att föreslå att nuvarande, mycket duktiga, top-administratör skall inneha en annan tillfällig tjänst, en tjänst som han inte är intresserad av och vars uppgifter delvis är obekanta. Detta gör man utan att ha funderat på hur administrationsuppgifter för plattformen skall skötas men det verkar som om tjänstemännen har en idé om att detta kunde ske som en liten deltidstjänst. Allt dtta görs i ivern att spara in på tjänster utan att effekter och konsekvenser analyseras.

Är det här rätt mot studerande, elever och lärare? Kan man, utgående från den utveckling som sker runt om oss när det gäller utveckling inom IT i skolorna göra på det här sättet? Hur många gånger måste man förklara behovet och nödvändigheten av stöd för skolorna innan man får förståelse?

Konsekvensen av detta velande och svårighet att ta beslut har lett till och kommer att leda till ytterligare kompetensflykt - dock utan att varken tjänstemän eller politiker reagerar eller agerar.

Helg och sen semester

Då är det fredag igen och en ny helg. Den här gången åker jag till Kumlinge. Jag hade sett fram emot en hel vecka hemma utan en massa måsten men med lite trädgårdsarbete. Nu blir det inte riktigt så. Göran måste iväg på lördag för att hämta hem en reservfärja och på tisdag måste jag åka in till stan på jobb. Ledningsgruppen för mitt projekt sammanträder och eftersom läget är minst sagt turbulent just nu så vill jag närvara. På fredag skall jag in till stan igen, denna gång för att träffa Nisse. Ser med bävan och intresse framemot vad som skall hända. Framför allt, vad kommer att hända med mig, vart är jag på väg, vad vill jag göra med mitt liv?
Jag har fortfarande val jag kan göra. Många har inte ens det i sina liv. Egentligen borde det inte finnas något att klaga på när vi har det så bra som vi har det med jobb, bra boende och rätt bra hälsa. Men ändå vill det sig inte riktigt och jag måste hela tiden kämpa för att få saker att fungera. Och ändå gör de det inte.

Marie är nöjd i alla fall, de har ju fått lägenheten såld och dessutom en buffert att fixa upp den nya. Kan knappt bärga mig för att få se hur den kommer att bli. Hoppas också att hennes nya jobb/kollegor blir bra. Önskar henne all lycka. Det gör jag också till Jim som funderar säga upp sig för att, som han säger, få ändan ur vagnen och hitta ett nytt jobb eller hitta en utbildning.

Nu blir det TV-soffan som gäller ikväll och i morgon är en annan dag.

Var startar IKT-utvecklingen

Ytterligare en frustrerande dag på jobbet är över. Det är otroligt hur jag låter mig påverkas av allt som händer på mitt jobb och som jag inte kan rå över. Samtidigt kan jag inte låta bli att bli upprörd eftersom besluten påverkar mitt arbete och de känns som tagna ur luften utan desto närmare analys.

Idag har jag fått veta att det inte finns tid för en övergripande IKT-strategi fastän uppdraget ingår i min nuvarande tjänst och det redan finns ett delvis förankrat utkast klart. En IKT-strategi skulle också stöda de tankar som redan nu råder inom OECD-området. Stefan Pålsson skriver i Omvärldsbloggen om OECD:s senaste rapport som rör den andra digitala klyftan. Pålsson säger att

Det globaliserade digitala samhället innebär helt andra villkor för tillvaron än industrisamhället och det är på tiden att detta även blir synligt i skolans värld

Denna klyfta handlar mera om hur vi använder oss av de digitala verktygen. I rapporten framgår det också att vi måste börja utvärdera andra färdigheter i skolan, färdigheter som samarbetsförmåga, sociala färdigheter, att ha färdigheter som behövs i det samhälle vi kommer till efter avslutad skolgång osv. Det betyder ju då att skolorna måste få tydliga riktlinjer i enlighet med detta och riktlinjerna kan t.ex. tydliggöras i en strategi. Skolorna frågar också efter detta instrument men från ledningens håll är det tydligen stopp. Hur får vi då en skolutveckling som i slutänden leder till att alla elever och studerande får likvärdiga kunskaper och en likvärdig start i arbets-/vuxenlivet. Vem är det som skall se till att så sker? Vems är ansvaret? Den enskilda lärarens, den enskilda skolans? Eller vems då?

Är det lätt att ge upp? Nja, det är aldrig för sent att ge upp, sa en gympalärare en gång. Så det är lika bra att försöka kämpa ett tag till. Kanske vi snart får förståelse för våra tankar och idéer. Hoppas bara att vi inte hinner bli så fruktansvärt långt efter andra länder när det gäller att utbilda kompetenta ungdomar. För det är ju för dem vi sist och slutligen arbetar för.

Nu är det dags för en stunds salsa så att humöret blir lite bättre och jag ser ljusare på tillvaron.

Skuldkänslor

Jag har funderat en hel del över fenomenet skuldkänslor. Jag har förstått att alla har dessa men man väljer att hantera dem på olika sätt. Skuldkänslor måste hanteras och de triggar för det mesta igång att man vill lösa dem. Men många väljer tyvärr att fly från dem, genom att ignorera dem helt eller genom att söka sig till substitut som kan leda till tillfällig glömska. Jag tänker i första hand på t.ex. droger. Hur skall man då träna sig i att hantera skuldkänslor om man alltid flyr? Önskar jag hade svar men har bara flera frågor.

Är det ett sätt att fly om man väljer att dans framom något annat. Är det att fly om man gör något som för tillfället får en att glömma. I går kväll var jag i alla fall på en salsafest med en blandning av ålänningar, finlandssvenskar, afrikaner och kubaner. Intressant med en blandning av svenska, engelska och spanska och där den gemensamma nämnaren var kärleken till dans.

Idag är jag pigg och glad och städar lägenheten och tvättar fönster utan att det känns som pest och pina. Så frågan är om jag har flytt eller om jag hittar energi för några dar framöver?

MAQ!

I går kväll testade jag för första gången träningsformen MAQ. Den var inte tung vad gäller kondition, men oj vad jag fick jobba! Att hålla balans och ändå använda vikter (fast lätta vikter än så länge)var verkligen en utmaning. Och det gällde ju att göra rörelserna rätt också. Lår och rumpa fick verkligen sin beskärda del. Ännu har inte träningsvärken gjort sig påmind men jag antar att jag känner av min kropp i morgon. I kväll blir det nog bara en rejäl promenad och i morgon är det städning och salsa för hela slanten.... Ser faktiskt fram emot båda två, kanske för att båda behövs.

Visioner

Idag hade vi ett personalmöte och diskuterade de åtgärder och icke-åtgärder som småningom kommer att påverka vår verksamhet totalt. Vi kunde konstatera att det finns en aktiv, förändringsbenägen personal men utan lyhörda politiker och politiska visioner så är det stört omöjligt att kunna påverka åtgärder, som i våra ögon oftast är allt för kortsiktiga och ogenomtänkta. Vad som är ännu svårare att förstå är att politikerna inte har visioner för hur man vill ha det i framtiden och vart man vill gå. Då är det ju lätt att ta kortsiktiga åtgärder.

Nu har vi en möjlighet att på ett ekonomiskt fördelaktigt sätt bygga ett system för kompetensutveckling när det gäller nätbaserat lärande och jag hoppas verkligen att vi får politikerna och beslutsfattarna att förstå behovet och inse nyttan av ett sånt system. Med tanke på vilken inverkan IT har och kommer att ha på skolan och undervisningsmetoderna så borde det vara av största vikt att se till att lärarna själva inser att detta inte går att välja bort mera. Vi har redan idag ett samhälle som är digitaliserat och då måste väl också skolan fungera som samhället. Vi fostrar ju morgondagens arbetstagare men ändå håller vi oss kvar vid metoder som ligger närmare förra seklets början. Är det så vi ska jobba?

Påsken har kommit och gått med mina föräldrar på besök. Nu är jag igen på väg till stan för att jobba en vecka. Helgen har gått i lugnets tecken med god mat, umgänge och TV-tittande.

Den här veckan måste alla deklarationer vara inlämnade och dessutom måste jag kolla med försäkringsbolaget om en skada på min bil. När jag tvättade den här om dagen upptäckte jag att jag blivit påkörd. Upptäckte en 30 cm lång repa på dörren fram mot framdäcket. En dyr historia om jag måste stå för det själv. Veckan framöver blir också spännande med tanke på mitt projekts framtid. Vi får se om det avslutas enligt projektplan eller om det finns en möjlighet till förlängning!Själv hoppas jag på det senare. Då får skolorna längre tid på sig att fortbilda sina lärare inom nätbaserat lärande.

Den här veckan måste jag också hinna med lite träning eftersom jag varit lite för slö under påsken. Dags att ta itu med kroppens behov på allvar....

Vad är utveckling

Blev en aning deprimerad i går på jobbet efter att ha fått höra att ytterligare nedskärningar är att vänta inom vår sektor, utbildningssektorn. Just nu sker stora förändringar inom skolorna och dagens teknik både kräver och möjliggör förändrade undervisningsmetoder och för detta behövs det budgetmedel.

De studerande kommer ut till ett samhälle som är mer eller mindre digitalt och ändå är de inte rustade för detta. Enda platsen där en person från tidigt 1900-tal skulle känna igen sig idag är skolvärlden. Ändå heter det att skolan skall förbereda den studerande för arbetslivet. Hur hänger detta ihop?

Det går inte att dra alla skolor över samma kam eftersom många försöker följa med samhällsutvecklingen med de begränsade resurser som finns. Det som däremot är viktigt nu är att från politiskt håll visa vilken utveckling vi ska ha när det gäller skolutveckling. Detta skulle möjliggöra att de knappa resurser som finns, satsas på ett sådant sätt att alla studerande får likvärdiga möjligheter att möta samhällets och arbetsmarknadens krav. När får vi ett sådant ställningstagande på Åland? I tider när varje slant skall vridas och vändas på behöver vi tydliga riktlinjer och målsättningar för utveckling och satsningar. På så sätt är förutsättningen större att de pengar som finns används på ett bra sätt. Är inte detta en väg till utveckling framom snabba beslut om nedskärningar än här och än där, utan befintligt syfte och målsättning? Åtminstone inte tydliga för arbetstagaren/tjänstemannen som ständigt arbetar med ovisshet om vem som är nästa att stå utan arbete eller vilka uppgifter som skall skäras bort.

Men för att tillfälligt få bort dessa dystra tankar valde jag att gå på en salsaklass i går och humöret var betydligt bättre efteråt. Dans rekommenderar jag åt er alla och ikväll blir det lite bugg som omväxling.

Att upprätthålla en blogg

Hur vet man egentligen vad man skall skriva ner i en blogg? Allt som bara dyker upp i tankarna? Eller skall det alltid vara reflekterande kring aktuella händelser? Just nu blir det nog det första.

Vi åt en supergod middag igår kväll. Jag hade älgytterfile i frysen och den marinerade jag med svartvinbärssaft, sambal oelec, råsocker, vitlök och olja. Jag skar först köttet i tjocka biffar och så fick allting stå 3-4 timmar. Jag stekte köttet snabbt och den söta marinaden gjorde att biffarna fick en fin färg. Till det serverades potatisklyftor och gräddsås.

Idag har jag uppdaterat layouten i bloggen och småningom skall den nog bli som jag har tänkt mig.

Mera om tid

Sitter och läser inlägg på FB om underbara böcker som folk läser och jag blir lite avis. Jag vet att jag just nu, idag, måste få min bokföring klar om jag skall få in deklarationen i tid. Så det var det där med tiden igen. Är det någon som skulle prioritera läsningen framom deklaration?

Det går också att reflektera till tid när jag läser om Skarvensoppan och polisanmälningar. En massa beslut har tagits emot rådande praxis och utan beslut? Varför? Hänger det ihop med att få saker och ting att gå snabbare framåt eftersom beslutsgången är så långsam inom byråkratin i LR, eller handlar det om att man vet bäst och därför struntar i att invänta beslut? Eller vad beror egentligen denna soppa på? Tydligen vill ingen ta ansvaret på sig och då är det tydligen bättre att polisen utreder, eller.....???

Hur får man tiden till allt

Jag har precis skapat min första blogg och har nu suttit nästan en timme för att få den att komma så här långt. Men egentligen borde jag ägna mer tid åt bokföring för förra året. Men istället går mina tankar till de angenäma arbetsuppgifter som väntar i morgon på jobbet.

Var finns tid för träning, för social samvaro och familjen? Vad är tid egentligen? Finns det något som heter "för lite tid", eller handlar det egentligen om prioriteringar? Jag hoppas att det är det senare. Dags att umgås med sonen en stund innan han åker iväg 2 veckor på jobb.