Peka ut syndabockar eller jobba innovativt

Igår och idag har det pågått en intressant diskussion på FB som handlat om inbesparingar och utgifter. Tyvärr har det blivit en del pajkastande och försök att skylla ifrån sig. Det hela handlar om landskapets dåliga ekonomi och vad som borde göras för att minska underskottet ytterligare. Just nu är det de anställda som får bära en del av ansvaret genom att ta ut semesterpenningsledighet eller permitteras. Personalen på flera avdelningar mår jättedåligt i och med att de inte vet vad som kommer att hända, vems jobb som försvinner osv. Och politiker slösar energi på att peka på vems felet är istället för att tillsammans jobba framåt för ett hållbart Åland.

Vi vet alla att landskapets organisation är gammalmodig och stelbent med en del tjänstemän som med händer och tänder kämpar för att hålla kvar sin makt genom hierarkiska beslutsgångar. Omorganiseringar är tydligen på gång men ännu har de i alla fall inte fått någon synlig genomslagskraft. Frågan är vilket Åland man organiserar för. Jag tycker att LR först måste vara på det klara med vart de vill föra Åland. Är det t.ex. välmående jordbruk, näringsliv, hög standard på utbildningarna, IT eller sjöfart som politikerna vill att ska vara framtiden? När man vet det då kan man slimma organisationen så att den stöder den vision som finns. Innan visionen finns kan det vara svårt att veta var tyndpunkterna skall läggas och i vilken riktning tjänstemännen skall arbeta. Men just nu finns tydligen inte tid och resurser att ta fram visioner om framtiden!! Jag tycker att detta borde vara det viktigaste verktyget, speciellt i en ekonomiskt osäker tid som denna. Och framför allt borde tjänstemännen få veta vilka dessa är. Men utan visioner fungerar organisationen inte optimalt.

26 år

har idag gått sedan jag och Göran stod inför prästen Kent Danielsson. Mycket glädje och sorg har hunnit flyta under bron och det är inte alltid en dans på rosor att få äktenskapet att fungera. Men underbara är stunderna av gemenskap och också den glädje som Marie och Jim gett. Nu ser jag med tillförsikt framåt och hoppas på många härliga år framöver.

IT-strategier igen

Idag har mitt projekt igen haft ett kurstillfälle där deltagarna har fört intressanta diskussioner kring skolutveckling och IT-strategier. Det finns så många aspekter och aktörer att ta hänsyn till så det känns övermäktigt ibland. Men jag är fortfarande övertygad om att vi är på rätt väg då den här typen av diskussioner har kommit igång. Deltagarna vill gärna se en övergripande IT-strategi för hela undervisningssektorn på Åland men en sådan verkar vara svår att få igenom politiskt. Enskilda skolor och skoldistrikt jobbar ändå oförtrutet på med uppgiften eftersom de insett att den digitala tekniken redan har genomsyrat hela skolan och att vi nu måste förhålla oss till detta och göra något bra av den.

En kvinna vid namn Liisa Ilomäki föreläste idag och berättade bl.a. att Finland låg rätt lågt i jämförelse med andra (bl.a.europeiska) länder när det gäller den pedagogiska IKT-användningen i skolorna. Detta trots att vi har rätt bra utrustade skolor när det gäller datorer och annan IT-utrustning. Hon trodde att en orsak till detta var att lärarna fortfarande kunde välja bort IKT i sin undervisning vilket t.ex. inte var fallet i vissa asiatiska länderna som ligger högt upp i jämförelsen. En annan förklaring kan vara att man i asiatiska länder börjar helt från noll när det gäller undervisning över lag medan vi i de nordiska länderna har "gamla" traditioner i bagaget som finns med när IKT förs in i undervisningen. Kan det vara så?

Svag is

Livet är egentligen en otrolig berg-och-dalbana. Det går upp och det går ner. För min del har det mest känt som nedförsbackar och dalar och jag har undrat hur långt ner man kan åka. För tillfället känns det i alla fall som om jag är uppe på marknivå men någon som leder uppåt är svårt att se men något kanske finns där långt framme i horisonten. Just nu känns livet som att gå på svag is som kan rämna när som helst. Jag trippar fram på tå, smyger och försöker hitta en balans i tillvaron. Min stora förhoppning är nu att isen tjocknar så mycket att jag kan börja ta ut svängarna och fram för allt våga lita på att isen håller för evigt. Vem vet?

Det finns i alla fall en hel del att glädjas över, våren är ju här och med den kommer snart värmen. Semestern börjar hägra och jag ser verkligen fram emot sommaren detta år. Så visst finns det positiva saker också.

Att ta ansvar för kontinuerlig skol IT-utveckling?

På mitt jobb händer märkliga saker. Efter att det har satsats på att hela undervisningssektorn skall ha tillgång till en och samma lärplattform för att nå kontinuitet och synergieffekter börjar nu IT-utvecklingen ta fart. För att fortsatt utveckling kan ske, för att underhålla en befintlig lärplattform och för att stöda skolorna i deras arbetet har man från politiskt håll beslutat att Ålands landskapsregering skall administrera plattformen.

Nu drar man plötsligt bort mattan under fötterna på skolorna, lärarna och framför allt eleverna genom att föreslå att nuvarande, mycket duktiga, top-administratör skall inneha en annan tillfällig tjänst, en tjänst som han inte är intresserad av och vars uppgifter delvis är obekanta. Detta gör man utan att ha funderat på hur administrationsuppgifter för plattformen skall skötas men det verkar som om tjänstemännen har en idé om att detta kunde ske som en liten deltidstjänst. Allt dtta görs i ivern att spara in på tjänster utan att effekter och konsekvenser analyseras.

Är det här rätt mot studerande, elever och lärare? Kan man, utgående från den utveckling som sker runt om oss när det gäller utveckling inom IT i skolorna göra på det här sättet? Hur många gånger måste man förklara behovet och nödvändigheten av stöd för skolorna innan man får förståelse?

Konsekvensen av detta velande och svårighet att ta beslut har lett till och kommer att leda till ytterligare kompetensflykt - dock utan att varken tjänstemän eller politiker reagerar eller agerar.

Helg och sen semester

Då är det fredag igen och en ny helg. Den här gången åker jag till Kumlinge. Jag hade sett fram emot en hel vecka hemma utan en massa måsten men med lite trädgårdsarbete. Nu blir det inte riktigt så. Göran måste iväg på lördag för att hämta hem en reservfärja och på tisdag måste jag åka in till stan på jobb. Ledningsgruppen för mitt projekt sammanträder och eftersom läget är minst sagt turbulent just nu så vill jag närvara. På fredag skall jag in till stan igen, denna gång för att träffa Nisse. Ser med bävan och intresse framemot vad som skall hända. Framför allt, vad kommer att hända med mig, vart är jag på väg, vad vill jag göra med mitt liv?
Jag har fortfarande val jag kan göra. Många har inte ens det i sina liv. Egentligen borde det inte finnas något att klaga på när vi har det så bra som vi har det med jobb, bra boende och rätt bra hälsa. Men ändå vill det sig inte riktigt och jag måste hela tiden kämpa för att få saker att fungera. Och ändå gör de det inte.

Marie är nöjd i alla fall, de har ju fått lägenheten såld och dessutom en buffert att fixa upp den nya. Kan knappt bärga mig för att få se hur den kommer att bli. Hoppas också att hennes nya jobb/kollegor blir bra. Önskar henne all lycka. Det gör jag också till Jim som funderar säga upp sig för att, som han säger, få ändan ur vagnen och hitta ett nytt jobb eller hitta en utbildning.

Nu blir det TV-soffan som gäller ikväll och i morgon är en annan dag.

Var startar IKT-utvecklingen

Ytterligare en frustrerande dag på jobbet är över. Det är otroligt hur jag låter mig påverkas av allt som händer på mitt jobb och som jag inte kan rå över. Samtidigt kan jag inte låta bli att bli upprörd eftersom besluten påverkar mitt arbete och de känns som tagna ur luften utan desto närmare analys.

Idag har jag fått veta att det inte finns tid för en övergripande IKT-strategi fastän uppdraget ingår i min nuvarande tjänst och det redan finns ett delvis förankrat utkast klart. En IKT-strategi skulle också stöda de tankar som redan nu råder inom OECD-området. Stefan Pålsson skriver i Omvärldsbloggen om OECD:s senaste rapport som rör den andra digitala klyftan. Pålsson säger att

Det globaliserade digitala samhället innebär helt andra villkor för tillvaron än industrisamhället och det är på tiden att detta även blir synligt i skolans värld

Denna klyfta handlar mera om hur vi använder oss av de digitala verktygen. I rapporten framgår det också att vi måste börja utvärdera andra färdigheter i skolan, färdigheter som samarbetsförmåga, sociala färdigheter, att ha färdigheter som behövs i det samhälle vi kommer till efter avslutad skolgång osv. Det betyder ju då att skolorna måste få tydliga riktlinjer i enlighet med detta och riktlinjerna kan t.ex. tydliggöras i en strategi. Skolorna frågar också efter detta instrument men från ledningens håll är det tydligen stopp. Hur får vi då en skolutveckling som i slutänden leder till att alla elever och studerande får likvärdiga kunskaper och en likvärdig start i arbets-/vuxenlivet. Vem är det som skall se till att så sker? Vems är ansvaret? Den enskilda lärarens, den enskilda skolans? Eller vems då?

Är det lätt att ge upp? Nja, det är aldrig för sent att ge upp, sa en gympalärare en gång. Så det är lika bra att försöka kämpa ett tag till. Kanske vi snart får förståelse för våra tankar och idéer. Hoppas bara att vi inte hinner bli så fruktansvärt långt efter andra länder när det gäller att utbilda kompetenta ungdomar. För det är ju för dem vi sist och slutligen arbetar för.

Nu är det dags för en stunds salsa så att humöret blir lite bättre och jag ser ljusare på tillvaron.

Skuldkänslor

Jag har funderat en hel del över fenomenet skuldkänslor. Jag har förstått att alla har dessa men man väljer att hantera dem på olika sätt. Skuldkänslor måste hanteras och de triggar för det mesta igång att man vill lösa dem. Men många väljer tyvärr att fly från dem, genom att ignorera dem helt eller genom att söka sig till substitut som kan leda till tillfällig glömska. Jag tänker i första hand på t.ex. droger. Hur skall man då träna sig i att hantera skuldkänslor om man alltid flyr? Önskar jag hade svar men har bara flera frågor.

Är det ett sätt att fly om man väljer att dans framom något annat. Är det att fly om man gör något som för tillfället får en att glömma. I går kväll var jag i alla fall på en salsafest med en blandning av ålänningar, finlandssvenskar, afrikaner och kubaner. Intressant med en blandning av svenska, engelska och spanska och där den gemensamma nämnaren var kärleken till dans.

Idag är jag pigg och glad och städar lägenheten och tvättar fönster utan att det känns som pest och pina. Så frågan är om jag har flytt eller om jag hittar energi för några dar framöver?

MAQ!

I går kväll testade jag för första gången träningsformen MAQ. Den var inte tung vad gäller kondition, men oj vad jag fick jobba! Att hålla balans och ändå använda vikter (fast lätta vikter än så länge)var verkligen en utmaning. Och det gällde ju att göra rörelserna rätt också. Lår och rumpa fick verkligen sin beskärda del. Ännu har inte träningsvärken gjort sig påmind men jag antar att jag känner av min kropp i morgon. I kväll blir det nog bara en rejäl promenad och i morgon är det städning och salsa för hela slanten.... Ser faktiskt fram emot båda två, kanske för att båda behövs.

Visioner

Idag hade vi ett personalmöte och diskuterade de åtgärder och icke-åtgärder som småningom kommer att påverka vår verksamhet totalt. Vi kunde konstatera att det finns en aktiv, förändringsbenägen personal men utan lyhörda politiker och politiska visioner så är det stört omöjligt att kunna påverka åtgärder, som i våra ögon oftast är allt för kortsiktiga och ogenomtänkta. Vad som är ännu svårare att förstå är att politikerna inte har visioner för hur man vill ha det i framtiden och vart man vill gå. Då är det ju lätt att ta kortsiktiga åtgärder.

Nu har vi en möjlighet att på ett ekonomiskt fördelaktigt sätt bygga ett system för kompetensutveckling när det gäller nätbaserat lärande och jag hoppas verkligen att vi får politikerna och beslutsfattarna att förstå behovet och inse nyttan av ett sånt system. Med tanke på vilken inverkan IT har och kommer att ha på skolan och undervisningsmetoderna så borde det vara av största vikt att se till att lärarna själva inser att detta inte går att välja bort mera. Vi har redan idag ett samhälle som är digitaliserat och då måste väl också skolan fungera som samhället. Vi fostrar ju morgondagens arbetstagare men ändå håller vi oss kvar vid metoder som ligger närmare förra seklets början. Är det så vi ska jobba?

Påsken har kommit och gått med mina föräldrar på besök. Nu är jag igen på väg till stan för att jobba en vecka. Helgen har gått i lugnets tecken med god mat, umgänge och TV-tittande.

Den här veckan måste alla deklarationer vara inlämnade och dessutom måste jag kolla med försäkringsbolaget om en skada på min bil. När jag tvättade den här om dagen upptäckte jag att jag blivit påkörd. Upptäckte en 30 cm lång repa på dörren fram mot framdäcket. En dyr historia om jag måste stå för det själv. Veckan framöver blir också spännande med tanke på mitt projekts framtid. Vi får se om det avslutas enligt projektplan eller om det finns en möjlighet till förlängning!Själv hoppas jag på det senare. Då får skolorna längre tid på sig att fortbilda sina lärare inom nätbaserat lärande.

Den här veckan måste jag också hinna med lite träning eftersom jag varit lite för slö under påsken. Dags att ta itu med kroppens behov på allvar....