Vad är IT i skolan egentligen?

Efter en två veckors semester nere i Thailand är jag igen tillbaka i vardagen. Medan jag betar av uppgifter som samlats lyssnar jag på Rundabordssamtal om it i skola och utbildning med Anna Karin Hatt. Ministern inledde bl.a med att nämna att IT inte skall användas urskiljningslöst i skolan och utan IT skall användas där det medför ett mervärde (min tolkning). Min direkta reflektion på detta var att det återigen skiljs mellan undervisning med och utan IT.

Jag tycker att vi måste komma bort från det tankesättet, IT måste ses som något dialektiskt. Jag ser det som att vi inte kan låta bli att förhålla oss till IT, varken i skolan i det övriga samhället. Det jag vill hitta är ett bättre ord för denna verksamhet eftersom jag anser att ordet IT är för snävt. Digitala verktyg är ett ord som för mig förklarar bättre vad det handlar om. Jag skrev i ett tidigare inlägg om att vi kanske måste omdefiniera vad digitala verktyg är men detta handlar mera om att vi kanske måste se på användning av digitala verktyg på ett annat sätt. Vi kan inte se på skolan som något som kan fungera utan dessa verktyg utan skolverksamhet innebär per definition användning av dem. Vi kan inte längre separera på IT och undervisning.

Frågan blir då: hur skall vi prata så att detta blir tydligt, vilka ord och benämningar skall vi ha?

Nya pedagogiska modeller

Jag fick idag tips om Utbildningsstyrelsen publikation Skola 3.0 (2010) på svenska. Naturligtvis kunde jag inte låta bli att läsa lite i den (istället för att packa för semester i övermorgon). Publikationen diskuterar användningen av information- och kommunikationstekniken i undervisningen och dess behov i den nya tidens skolan. Jag kunde snabbt konstatera att den var så intressant att en ingående läsning måste göras så fort som möjligt. Läste i alla fall den första artikeln och började reflektera kring den.

Kristiina Kumpulainen försöker förklara varför teknologi inte används i högre grad i skolorna och menar bl.a. att:

Det verkar inte finnas något samband mellan hur väl lärarna behärskar teknologi och den faktiska användningen av teknologi i undervisningen. Det som betyder mera är hur man ser på teknologins användbarhet i den egna undervisningen och teknologins lämplighet för lärande. I den framtida lärarutbildningen och fortbildningen bör man sprida användbara pedagogiska lösningar i vilka teknologi utnyttjas.Det verkar inte finnas något samband mellan hur väl lärarna behärskar teknologi och den faktiska användningen av teknologi i undervisningen. Det som betyder mera är hur man ser på teknologins användbarhet i den egna undervisningen och teknologins lämplighet för lärande. I den framtida lärarutbildningen och fortbildningen bör man sprida användbara pedagogiska lösningar i vilka teknologi utnyttjas.

Skolan måste alltså utgående från detta resonemang fundera på vad man vill uppnå, inte utgå ifrån att använda teknologi till vilket pris som helst. Däremot visar undersökningar, enligt Kumpulainen att användningen av teknologi i undervisningen har varit lyckad i försök där teknologi har använts som redskap för förändring och som stöd för införande av nya pedagogiska modeller eller kritisk granskning av det egna arbetet. I dessa försök har man inte försökt få mer teknologi till skolorna utan använt befintlig teknologi som redskap för förändringar i skolorna. Det är ett resonemang som jag tror är helt rätt. Att hitta pedagogiska modeller som fungerar för att stöda för lärandet måste vara väldigt viktigt eftersom det idag på många håll hörs åsikter om att skolan är omodern och inte fostrar de studerande till kompetenta samhällsmedborgare.

Kristiina säger att det finns några viktiga frågor man måste ställa sig:

Vilken betydelse har informations- och kommunikationstekniken i uppfostran och undervisning? För vilka ändamål behövs de? Vad lär sig eleverna/de studerande i dessa miljöer och vad vill vi att de lär sig? Informations- och kommunikationstekniken tillför i sig inte lärandet något extra utan det viktiga är de intellektuella och sociala handlingar som eleverna utför med dessa redskap. Med tanke på lärandet är det hela lärmiljön, kulturen som är viktig, ingen enskild faktor. Utgångspunkten bör vara uppfattningen om vad lärandet och ett utmärkt tänkande kräver och hur teknologin kan stödja denna verksamhet.

Väldigt bra frågor tycker jag. Hon återkommer flera gånger till skolans kultur och hur den påverkar IT-användningen och hur IT-användningen påverkar skolkulturen. "De största problemen ligger i att skolkulturen och pedagogiken inte har förändrats i någon större utsträckning samt i att lärarna inte har tillräckliga pedagogiska modeller för att integrera teknologi i undervisningen". Hon menar att om man verkligen vill ha en bestående förändring måste man i första hand inrikta sig på att ändra skolans kultur.

Att ändra en skolas kultur är inget som görs i en handvändning utan jag tror att det behövs både aktiva insatser, många pedagogiska diskussioner men också en del förändringar i både attityder och i organisationen.

Det som Kumpulainen tror är att Web 2.0 är det viktigaste som händer inom IKT. Men hon säger också att IKT i bästa fall individualiserar undervisningen och lärandet genom att gå utanför skolans gränser, dvs. överbrygga klyftan mellan formellt och informellt arbete och lärande.

Det här var bara en början av en publikation som verkar intressant, flera reflektioner kan komma. Speciellt är jag nyfiken på vad som sägs kring lärmiljöer.