Hjärta mig

I kväll har jag varit på teater och sett < 3 mig - ung utan pung goes online. Förening Ung utan pung turnerar runt om i Sverige med shower som handlar om allt från kärlek och svartsjuka till droger och rättvisa och där målgruppen i första hand är elever och ungdomar. Den här showen handlade om vad som händer på nätet i de sociala medierna. De har förstås också en FB-sida.

Skådespelarna var duktiga och showen fartfylld med träffsäkra och små korta scener. Även om jag har en viss vana av att röra mig på olika sociala medier så hade jag lite svårt att hänga med i alla svängar men den yngre publiken uppfattade nog det mesta och många skratt fyllde salen på Alandica i Mariehamn. I scenen där ett par gamlingar lurar några tuffa pojkar måste jag erkänna att jag inte riktigt kunde klura ut om gamlingarna verkligen skulle föreställa gamlingar eller om de skulle föreställa utklädda gamlingar. Kontentan var förstås att ungdomarna skulle vara aktsamma när de rör sig på nätet och inte acceptera allas alias.

En tanke som blev kvar efter föreställningen var att man endast lyfte de faror man som en ung person, och naturligtvis äldre, kan råka på ute på nätet. Vi är visserligen många som inser att dessa faror måste lyftas upp och diskuteras för att vi skall bygga upp en kultur, etik och vanor som inte godkänner mobbning och falskhet på nätet. Men vilka tankar dyker upp hos dem som endast ser sociala medier som något dåligt och farligt. En sån här föreställning ger dem kanske vatten på kvarnen istället för att få en inblick i alla fördelar med sociala medier. Är detta självklart för alla och jag som ser spöken där de inte finns? Hur tackla sådant?

Sociala medier i klassen?

Läste ett intressant artikel på nätet där lärarstuderande vid KTH ger elever mattehjälp i syfte att själva bli bättre på att handleda över nätet. Bra. Det yttersta syftet är naturligtvis att så många elever som möjligt får godkänt i matte. Ännu bättre! Det som är riktigt intressant är att handledningen av eleverna sker över nätet (MSN)! Verkligen ett intressant koncept om man nu ser det ur elevernas synvinkel.

Men här på Åland har vi ingen lärarutbildning och därmed heller inga lärarkandidater som behöver träna sig i handledning över nätet. Det betyder ju också att vi inte har elever som får den här typen av läxhjälp. Men om vi nu vill lösa det senare med ett liknande koncept, vad gör vi då? Varför inte återigen använda oss av pensionerade personer. De har ju figurerat som stöd i skolan tidigare. Varför inte erbjuda lite läxhjälp via sociala medier av personer utanför skolan. Det behöver ju inte ens vara pensionärer, det kan ju vara vem som helst som har rätta kunskaper och som är intresserade av att hjälpa eleverna på eftermiddagar och kvällar. Intressant tanke, tycker jag.

På Vallhallaskolan används iPads flitigt i förundervisningen och man ser plattan som ett bra komplement i verksamheten. Hur tänker man inom förundervisningen här på Åland? Finns det någon som använder nätet och sociala medier som stöd? Det skulle vara roligt att veta!

En tanke slog mig..... Skall göra ett försök att få ner dem, men de är inte så sorterade ännu! Om vi ser omkring oss så ser vi ju en massa program som är mer eller mindre specialanpassade för skolan och lärandet. Oftast är dessa belagda med licensavgifter och min första tanke är oftast att sådana program säkert måste vara bra, testade, utvärderade och välfungerande. Men dessa licenser kan vara rätt kostsamma för skolorna, speciellt om det är många olika program som behövs. Skall skolorna istället försöka använda så många gratisprogram som möjligt?

Garanteras kvaliteten i skolorna då? Inte vet jag, men när man tänker på vilka olika möjligheter som finns, ex. Skype, Wikipedia, Wikispace, Google Apps, iWork, iLife, Google Earth, Blogger, WordPress, Flickr, Facebook, Twitter..... Dessa är ju sociala medier och kan inte jämföras med speicalprogram men bidrar ändå till den öppenhet vi vill ha i vårt samhälle och i våra skolor. Så fort vi använder oss av ett licensierat program så kan vi endast nå ut till en begränsad publik (nästan). Eller är det så att skolan inte skall vara alltför öppen utan hålla delar i verksamheten för sig själv. Inte vet jag! Vad tycker du? Någon som förstod vad jag försökte säga?