Hur få till förändring

I den sista skälvande timmen före semester snubblar jag över en pinfärsk rapport från eLearningeuropa som handlar om problematiken kring förändring i skolan. Artikeln innehöll alltför mycket intressant för att jag ska ge mig i kast med en recension men den är ett resultat från ett möte som hölls den 16 juni i år. Rapporten inleds med en mängd bra frågor som måste lyftas, allt från politikers ansvar, orsak till lärarnas upplevda förändringsobenägenhet till otydliga mål och visioner och privata sektorns möjliga ansvar för drivande av utveckling i skolorna. Min tolkning är att man kom fram till att det behövs ett brett samarbete mellan unga personer, familjer, privata företag och även tredje sektorn för att få till hållbar utveckling i skolan. Detta samarbete måste bygga på att vi ska lära oss av varandra, delad kunskap och vi måste skapa bra metoder.

IKT skall också ses som en drivkraft för förändring och inte endast som ett verktyg för att fokus inte skall tappas. Man menar att tydliga mål måste defineras och ställas samtidigt som engagemang är ett ledord i förändringsprocesser. Jag ser fram emot en fortsättning på diskussionerna som var upprinnelse till denna rapport!

Den här rapporten kommer mycket väl till pass när jag efter semester skall få ihop en handledning för skolledarna i deras arbete med MIP. Frågor av den här typen måste lyftas upp vid de workshops som ordnas för att få till diskussion kring vad skolan är idag, vart vi vill med den och på vilket sätt! Utgångspunkten måste vara hur samhället idag är beskaffat och hur det kommer att utvecklas. Skolorna måste vara med på samma spelplan och inte bara sitta längst bak i förändringens tåg. Vi skall vara med och ta del i den processen. Diskussioner hur det skall gå till måste komma igång.

Projekt Nätpedagogik kommer i alla fall igång igen till hösten!  Ha en skön sommar!!

Fördelarna av annan karaktär än nackdelarna

Jag läste med intresse ett inlägg om Sandviken och deras satsning 1-1. Kort beskrivet kan man säga att man under seminariet har skrivit ner för- och nackdelar med en dator till varje elev. Det som blev intressant för mig var att det första handlar mest om pedagogiska värden medan det senare främst handlar om teknik. Hur skall man tolka detta?

Jag tycker det är synnerligen intressant om slutsatsen generaliseras så som jag gjort det. För det första ser man mest pedagogiska fördelar och nackdelarna handlar mest om teknik som inte fungerar eller lärare som inte känner sig bekväm med datorerna osv. För mig är det problem som kan övervinnas och därmed ökar chanserna för ännu mer pedagogiska fördelar.

Är jag för naiv i mina slutsatser och kan man tolka resultaten annorlunda? Vad tror ni? Är möjligheten att tillhandahålla tillräckligt antal datorer till de studerande den väg vi just nu skall välja? Eller vill vi gå tillbaka ett antal år till tiden när uppkopplade datorer inte förekom alls?

Wikin och MIP

Just nu finns det mycket att glädjas över i skolorna på Åland. Diskussioner har kommit igång och metoder prövas. Hur kul som helst! Jag överhörde en diskussion mellan lärare där de men glädje berättade hur de hade jobbat med sina grundskoleelever (åk 2) och presentationer. Genom att låta eleverna ta ansvar för vad de gjorde och genom att som lärare "släppa" lite på kontrollen nådde man ett bra resultat. Och barnen hade roligt. Sådana exempel borde kunna visas upp för andra lärare som goda exempel. Vi måste bara ordna till dessa tillfällen och sen få lärare att komma och lyssna. Ett annat sätt är att skapa en wiki där goda exempel, tankar och metoder lyfts. En sådan plats kan t.ex. Seminariumaland wikin bli bara lärarna börjar fylla på med material.

Lärare vid Ålands hotell- och restaurangskola workshopar med MIP

Annat att glädja sig över är att mippningen har utökats till flera skolor. Förutom att alla lärare vid Ålands lycemum och handelsläroverk har nått nivå 1 så har också Ålands hotell- och restaurangskolan startat upp sin mippning. På den skolan har vissa lärare redan nått nivå 2 medan det ännu finns sådan som är lite tröga i starten. Vi får hålla tummarna att alla kommer igång till hösten. Här har diskussionerna om hur olika verktyg kan användas i undervisningen kommit igång, något som sker helt spontant under tiden de workshopar kring ett nytt verktyg (denna gång PhotoStory). Bra jobbat ÅHRS!

Årets version av Framtidens lärande i backspegeln

Då är konferensen Framtidens lärande igen till ända och några tankar rikare återvände jag till jobbet i morse. Konferensen gav mig både gammal skåpmat, nya tankar men också ett och annat frågetecken. Jag börjar med frågetecknen, och där är jag i rätt gott sällskap. Kristina Alexanderson och fler med henne reagerade över inläggen på backchanneln under seminariet. Likaså gjorde en av de elever som föreläste under fredagen. Jag tyckte visserligen själv att en del av inläggen var rätt roliga men det fanns också en hel del otrevligheter riktade mot föreläsarna. Nivån var inte direkt sakligt. Meningen var att backchanneln skulle fungera som möjlighet för publiken att ställa relevanta frågor till föreläsaren men så fort någon föreläsare sade något som inte föll alla i smaken så dök det minsann upp på skärmen. Det samma hände om föreläsaren drog över tiden. Relevant eller inte, det är en smaksak men det som fick mig att fundera redan under första dagens seminarium var vilken kraft en sån här kanal kan ha. Det skulle vara lätt att få igång ett upplopp (i andra sammanhang och i andra syften) då en tanke lätt genererar nya tankar hos andra deltagare. Det är också lätt att kasta ur sig åsikter innan man tänkt igenom budskapet en extra gång. Nu blev det lite som den här eleven sa, inläggen var skrivna som om de kom från små barn.... Mera reflektion tack efterlyses. I efterhand är det lättare att komma ihåg det negativa som skrevs och allt det positiva försvann i mängden av osakligheter. Jag överdriver kanske men just nu upplever jag det så. TodaysMeet kan mycket väl finnas kvar som en kommunikationsmöjlighet men det måste styras upp då det används.

Men det positiva då? Jo, kontakter etablerades, förläsningar åhördes, skolor besöktes och många bra tips och idéer samlades upp. Jag hoppas att de åländska deltagarna samlar sina erfarenheter så att de blir tillgängliga också för dem som inte kunde närvara. För min del var det dessutom tre punkter som kändes som en röd tråd genom seminariet:

1. Man problematiserade 1 - 1 satsningarna och visade på vikten att ha en genomtänkt strategi för datoranvändningen och vilken typ av undervisningsmetoder som användas för att uppnå önskad effekt.
2. Mera fokus på innehållet, på mjukvaror, digitala lärobjekt - förändrade undervisningsmetoder igen.
3. Forskning, learning/lesson studies - för att skapa undervisningsmetoder som baserar sig på forskning måste mer forskning inom skolan ske och det är lärarna som skall beredas möjlighet till det. Det går inte att forska på en övergripande nivå som endast rör själva skolssystemen om man vill ha en snabb respons ut till skolorna. Genom t.ex. metoden learning studies är det möjligt att snabbt både få resultat och sprida resultaten. 

Dessutom lyssnade jag lite till vad det fanns för tankar kring fortsättningen med PIM och det finns det säkert anledning att återkomma till, både som en möjlighet här på Åland men också som en metod för fortsatt metodutveckling i skolorna även hos oss.

Bra frågor ger bra diskussioner

Så har vi då haft den första MIP-workshopen på Åland. De lärare som testar MIP-systemet håller som bäst på med sina MIP 2:or och flera har också påbörjat och gjort sina 3:or. Det håller ett bra tempo och jag är faktiskt imponerade av att de under en termin klarar av att göra tre examinationsuppgifter på sidan om sin undervisning.

Testpersonernas MIP-workshop på Åland

När vi träffades i torsdags fick deltagarna en introduktion i programmet PhotoStory och sen fick deltagarna själva jobba på och ställa frågor kring sådant som rör mippandet. Det fanns flera bra frågor som ledde till ännu bättre diskussioner. En diskussion som engagerade många gällde upphovsrätten. Även om det finns en massa information om vilken typ av bilder man kan använda i vilken typ av material så råder det fortfarande (av naturliga skäl) osäkerhet. Dels är reglerna lite snåriga och omfattande och dels tillkommer ytterligare en dimension om man som lärare vill spara material på sin dator, på intranätet, på Fronter eller publicera öppet på nätet.

Upphovsrätten har ju funnits med länge i våra skolor men speciellt nu blir det tydligt för lärarna att de faktiskt måste tänka till en extra gång när de sammanställer material för undervisningen. Det tycker jag i sig är en bra utveckling eftersom man då i högre grad börjar reflektera över vem som äger vad och inte. En större medvetenhet har skapats hos lärarna kring detta även om det som sagt är snårigt. Vi försökte i alla fall reda ut frågorna och det dök upp tips här och där var man hittar fria bilder och man kunde göra.

Till hösten drar vi igång flera workshops och diskussionerna kommer säkert att fortsätta. Det kommer ännu länge att finnas frågetecken hos lärarna vad som är tillåtet och inte men när väl alla våra lärare är mippade kommer vi att ha en god samlad kompetens och en tydlig bild av upphovsrätten. Nu tar lärarna ett steg i sänder samtidigt som de bidrar till en utveckling i skolan.

MIP i Google maps

Eftersom vi nu nästan har kommit igång på allvar med MIP på Åland så har jag skapat en karta där jag lägger till alla skolor som har påbörjat MIP-processen. Tillsvidare har vi endast Ålands lyceum och Ålands handelsläroverk som startat upp på bred front men vi har en massa skolor med enstaka lärare som testar MIP-systemet. Till alla dem vill jag skicka ett speciellt tack så här långt. Er feedback kommer att behövas och jag är glad att ni har ställt upp så här långt.

De gula nålarna på kartan betyder skolor med testlärare medan grön nål betyder skolor som påbörjat MIP-processen.

Ha en bra påsk!

Skola och media - IT-stöd för lärandet

I Danmark har Teknologirådet, tack vare ett projekt, tagit fram en rapport som innehåller rekommendationer till politiker, skolledare och lärare om vad som bör göras för att den pedagogiska it-användningen i skolan ska ge ett bra stöd åt elevernas lärande och kunskapsutveckling. Omvärldsbloggens Stefan Pålsson, som har sammanfattat rapporten säger att arbetet i projektet har rört sig kring fyra teman:

• den digitala teknikens möjligheter
• undervisning och lärresurser
• förankringen av it i den pedagogiska praktiken samt
• mångfald och inklusion

I rapporten varnas det för att lägga allt för stor vikt vid tekniken men lärarna måste ändå känna sig trygga med den. Det är en balansgång vi har haft med oss i projekt Nätpedagogik under hela vår projekttid och detta på gott och ont med tanke på den feedback projektet fått sedan starten.  Rapporten säger också att det i första hand handlar om att sätta undervisningen och eleverna lärprocesser i främsta rummet och att utforma sin IT-användning med hänsyn till det. Det är också något som mitt projekt har försökt förmedla och på många håll har budskapet tagits väl emot. Men de som inte vill använda IT som ett stöd resonerar förstås annorlunda och säger att IT inte behövs i alla ämnen eller att man kan undervisa på olika sätt. Jovisst kan man resonera så men då måste man också veta vad det är man väljer bort. Och det kan man inte veta om man inte har satt sig in i hur datorer fungerar och hur och till vad de kan användas. 

Något som Pålsson också lyfter i sin sammanfattning är att man i Danmark anser det viktigt såväl med en god tillgång till digitala lärresurser som med kunskapsdelning och pedagogiskt samarbete mellan lärare. Visst är det så, men för att nå dit krävs en hel del insatser eftersom det inte är helt naturligt för lärare att dela med sig av varken undervisningsmetoder eller lärobjekt. Men ju högre IT-kompetens lärarkåren har desto tydligare blir behovet av digitala lärobjekt och med det förhoppningsvis insikten om vikten att dela med sig. 

I rapporten tydliggörs skolledningens stora betydelse återigen när man säger att åtgärder som främjar en kreativ och målinriktad användning av IT måste vidtas. Skolledningen måste därför se till att läraren får den kompetens och det tidsutrymme som behövs. Enkelt att säga men ack så svårt att genomföra, inte minst om en sträng budgetram kommer emot. Men bättre brödlös än rådlös säger ordspråket och det finns skolor som visar att det går och de borde tydligare och oftare lyftas fram som goda exempel.

Det som i rapporten är av stort intresse för mig är att man ser vikten av att danska politiker börjar resonera kring vilka tjänster inom de här områdena som behövs inom skolan och vilka beslut som måste fattas för att möjliggöra det. På vilket sätt kan politiker underlätta för lärare att själva t.ex. utveckla digitala lärresurser? Som Pålsson skriver så finns det inga enkla svar men att det är viktigt att börja fundera på detta. Ifall projekt Nätpedagogik förlängs kommer insatser att göras för att informera och påverka skolpolitiker på Åland. Skolledarna, som är så viktiga för skolutvecklingen, måste också känna att de har stöd och förståelse ovanifrån. Det behöver de. Men det känns skönt att höra att samma tankar finns på annat håll. 

Den danska rapporten 

Läsförståelse som ett kunskapsmått

Till mångas glädje har Ålands elever en extrem god läsförståelse. Det har bekräftats i den senaste PISA-undersökningen. Detta är förvisso en väldigt bra kompetens eftersom vi än så länge till stor del tar till oss både information och kunskap genom läsandet. En noggrann genomgång av PISA-uppgifterna skulle visa på vilken typ av texter som ingår.

Den som arbetar mer med IT-baserade verktyg i undervisningen märker snabbt att filmen har fått en allt större betydelse i undervisningen, och med det tar filmen över en del av textens "uppdrag" som medierare av kunskap. Åtminstone kommer den att fungera som ett gott alternativ. Hur viktigt blir det då att mäta läsförståelse i de stora nationella och internationella undersökningarna framöver? Och vilken typ av texter skall i så fall ingå i dem?

Anders Erenius lyfter i sin blogg skolans kunskapsuppdrag ur en lite annan vinkel och provocerar säkert många lärare (speciellt i svenska) genom att säga:

Det kan ju faktiskt vara så att eftersom världen förändras så ÄR det viktigare att ha grundläggande förståelse av skillnader mellan Nintendo och Xbox än mellan Strindberg och Lagerlöf.

Hmm, hur viktig är någon av informationen över huvudtaget? Andemeningen, som jag ser det, är väl ändå att skolans uppdrag måste hänga med samhällsutvecklingen. Och att det kanske inte går att använda sig av samma skolböcker år efter år ifall relevans och innehåll kan ifrågasättas.

Den stora frågan måste väl alltid vara "Vad skall de studerande kunna för att hantera morgondagen" och utifrån detta planeras undervisningen. Eller har jag helt fel?

Hjärta mig

I kväll har jag varit på teater och sett < 3 mig - ung utan pung goes online. Förening Ung utan pung turnerar runt om i Sverige med shower som handlar om allt från kärlek och svartsjuka till droger och rättvisa och där målgruppen i första hand är elever och ungdomar. Den här showen handlade om vad som händer på nätet i de sociala medierna. De har förstås också en FB-sida.

Skådespelarna var duktiga och showen fartfylld med träffsäkra och små korta scener. Även om jag har en viss vana av att röra mig på olika sociala medier så hade jag lite svårt att hänga med i alla svängar men den yngre publiken uppfattade nog det mesta och många skratt fyllde salen på Alandica i Mariehamn. I scenen där ett par gamlingar lurar några tuffa pojkar måste jag erkänna att jag inte riktigt kunde klura ut om gamlingarna verkligen skulle föreställa gamlingar eller om de skulle föreställa utklädda gamlingar. Kontentan var förstås att ungdomarna skulle vara aktsamma när de rör sig på nätet och inte acceptera allas alias.

En tanke som blev kvar efter föreställningen var att man endast lyfte de faror man som en ung person, och naturligtvis äldre, kan råka på ute på nätet. Vi är visserligen många som inser att dessa faror måste lyftas upp och diskuteras för att vi skall bygga upp en kultur, etik och vanor som inte godkänner mobbning och falskhet på nätet. Men vilka tankar dyker upp hos dem som endast ser sociala medier som något dåligt och farligt. En sån här föreställning ger dem kanske vatten på kvarnen istället för att få en inblick i alla fördelar med sociala medier. Är detta självklart för alla och jag som ser spöken där de inte finns? Hur tackla sådant?

IT-utvecklingen tar fart

Den 7 april kommer det att hållas en presskonferens om att MIP kommer att rekommenderas för alla skolor på Åland. Det betyder i klartext att Landskapsregeringen och utbildningsminister Britt Lundberg nu tagit ett klokt beslut om att MIP-systemet skall antas.

Det betyder i klartext att de åländska lärarna nu får samma möjlighet som lärarna i Sverige att öka sin digitala kompetens. Vårt åländska MIP är ju en anpassad version av PIM och många svenska lärare verkar vara väldigt nöjda med det upplägget.

Enligt beslutet kommer jag, i egenskap av projektledare i projekt Nätpedagogik att fungera som en samordnande examinator under den tid projektet fortgår (drygt 4 månader). Efter det utses någon annan inom förvaltningen att ansvara för upprätthållandet av systemet.

Vi har redan en testgrupp på ett 20-tal personer som redan har börjat ta sig an nivå 2. Vi får se hur många som hinner till nivå 3 under våren. Vid Ålands lyceum har mippningen också dragit igång och där jobbar man med nivå 1 för tillfället.

Jag väntar med spänning på respons på systemet och framför allt på att se vilken effekten ute i klassrummet blir.

Mediet viktigt för budskapet

Jag har haft förmånen att få delta i en rehabilitering på Norrvalla i syfte att få ordning på min högra arm som inte vill samarbeta när jag sitter för länge framför datorn. Träning varvades med enskilda möten med experter och föreläsningar i grupp. Innehållet i detta var det absolut inget fel på men döm om min förvåning när jag ser att föreläsare efter föreläsare plockar upp den en nötta OH:n efter den andra. Vissa bilder var så suddiga så det knappt syntes någon text.

Det var lätt att associera till föråldrad information eftersom OH-bilderna var gamla. De här föreläsningarna kunde ha blivit en hel del mer intressanta om man använt sig av digital teknik och t.ex. varvat statistik med relevanta filmsnuttar. Som åhörare skulle jag ha fått intrycket av att informationen var det allra senaste och att jag var en av få som hunnit ta del av den. I stället undrade jag om det var så att ny forskning verkligen inte hade gjorts inom området eller om föreläsarna inte hade uppdaterat sin information de senaste 10-20 åren?

Eftersom jag tror mig ha har rätt bra koll på motionens och kostens betydelse för hälsan insåg jag snabbt att det som presenterades ändå var information som ännu är gångbar när vi är en bit in på 2000-talet. Det som slog mig var hur viktigt själva mediet kan vara. Det är lätt att döma informationen efter hur den presenteras. I det här fallet att informationen kanske var gammal. Men risken är förstås också den motsatta. Man skall inte svälja vad som helst bara för att informationen är förpackad enligt senaste teknik och "mode".

Man kan göra en presentation på det här sättet:



eller så här, med t.ex. hjälp av Prezi



Men det viktiga är ändå att ha klart för sig vad man vill förmedla och till vem. Vilka metoder och program som används kan vara egalt bara budskapet når fram.

ScriptLog som stöd i skrivprocessen

Ramlade över en kort film från Vetamix om användningen av programmet ScriptLog i skrivprocessen. Det var intressant att höra hur både elever och lärare reflekterade över programmets fördelar. Med programmet kan du spela in det du skriver i ett ordbehandlingsprogram. När eleven spelar upp det hon gjort får hon lätt se vilka fel som gjorts och på så sätt lättare få till ett bra språk. Läraren kan också spela upp processen och på så sätt analysera skrivprocessen, få syn på vad som varit svårt för eleven, dvs. var har eleven stannat upp och funderat, vid vilken typ av ord har eleven raderat och ändrat. På så sätt får både elev och lärare syn på skrivprocessen och det är lättare att lägga resurser på och stöda just det som är svårt. När lärare och elever tillsammans tittar på den inspelade kan de snabbt komma överens om åtgärder och satsningar.

I programmet ScriptLog kan man inte göra en massa formateringar med texterna men det kan ses som en fördel eftersom koncentrationen på så sätt ligger i själva skrivandet. Layout och formateringar kan sen göras i Word eller annat ordbehandlingsprogram. Det som programmet däremot tillåter är bilder och på så sätt kan eleven, med hjälp och stöd av bilderna, enklare bygga upp sin berättelse.

Tyvärr hittade inte jag med en snabb Google-sökning någon webbplats där man kunde ladda ner eller köpa programmet. Hoppas någon har något har tips om detta.

Lite mer ordning i tankeverksamheten

Läste igår ett inlägg på Skolverket som kastar lite ljus på mina förvirrade tankar kring vad IT egentligen är och hur vi skall tänka kring verktyget ute på skolorna. Sylvi Vigmo säger i en intervju att hennes forskning visar att it som resurs eller digitala redskap förändrar villkoren för undervisningen så mycket att man inte kan betrakta it enbart som ett komplement eller som en kompensation. Det är också det jag har insett men det är svårt som "icke lärare" att gå ut och säga något sådant. Nu finns det i alla fall forskning på detta som stöder mina tankar. Men härifrån till att tydligt säga hur villkoren förändras är fortfarande höljt i dunkel för mig. Roligt är det dock att man idag kommit så långt i processen att man kan gå ut och säga att det inte längre bara är frågan om komplement och kompensation utan något helt annat.

En intressant sak som Sylvi lyfter är att lärarens roll är ohotad men att den måste förändras. Det här är kanske en liten knäckfråga när det gäller förändringsobenägna lärare? Rätta mig om jag har fel. Lärarna vet att de behövs eftersom ju skolan behövs. Det är kanske lätt att då tänka att "inte kan jag få sparken bara för att jag inte använder digitala verktyg i undervisningen". Idag är det säkert så men framöver kommer denna lärare att vara lika anställningsbar jämfört med lärare som anammat undervisningsmetoder som speglar samhällets behov. Och det är något varje lärare bör tänka på. Och läraren måste sluta tänka utifrån sina behov och önskemål, det är elevens behov och samhällets krav som styr. Eller som någon skolledare så förtjänstfullt har uttryckte sig när en lärare sa att hon inte ville lära sig använda digitala verktyg i undervisningen eftersom hon snart skulle gå i pension: jo men eleverna går inte i pension om ett par år!

Ett steg skolutveckling

Idag har projekt Nätpedagogik presenterat MIP-systemet för utbildningsministern. Vi försökte göra presentationen så kortfattad och tydlig men ändå så omfattande som möjligt, ett uppdrag som lyckades rätt bra. Responsen på presentationen blev över förväntan och nu vidtar ett raskt arbete med att få till ett beslut så att systemet kan användas av hela undervisningssektorn på Åland. Det var riktigt roligt att få avsluta en arbetsvecka på detta sätt.

Nu får vi med spänning se fram emot hur skolorna reagerar och vilken effekt fortbildningen får på undervisningsmetoderna. I Sverige har ju motsvarande system tagit emot väldigt positivt så vi får hoppas på det samma här hos oss. Till hösten när systemet sjösätt till fullo får vi de första indikationerna.

Fackets stöd för digital kompetens

I januari skrev jag om att det i Finland har antagits en Nationell plan för användningen av informations- och kommunikationsteknik i undervisningen. Här om dagen roade jag mig med att kolla vem som ingick i styrgruppen för framtagning av planen. Universitet, företagsvärlden och olika offentliga institutioner som ministerier och bildningsväsenden var representerade liksom facket. Vid en närmare titt kunde jag konstatera att den sist nämnda var Undervisningssektorns Fackorganisation OAJ med 95% av Finlands lärare som medlemmar. Det är väldigt intressant att se att en sådan organisation är med och diskuterar när man sätter ner foten och tydligt säger vad som krävs i framtiden och framför allt vilken typ av kompetenser som måste finnas i skolan om vi skall ha medborgare som är redo för dagens samhälle.

Efter att ha googlat en stund på nätet hittar jag också Ålands lärarförening. Enligt hemsidan skall de

ta tillvara sina medlemmars sociala och rättsliga intressen i avlönings- och pensionsfrågor samt tjänstgöringsvillkor och anställningsförhållanden.

Med andra ord i stort sett det samma som OAJ gör.

Här på Åland har det också förts diskussioner kring en strategi för hela undervisningssektorn. Eftersom det är projekt Nätpedagogik som i sin projektplan har till uppgift att ta fram en IT-strategi har också representanter från olika skolor och skolnivåer fått säga sitt om innehållet samt strategins vara eller inte vara. Många frågar efter en uttalad övergripande strategi från Ålands landskapsregering men en sådan kommer inte under en överskådlig tid att antas. Tyvärr, kan man kanske tänka, men vi som jobbat med förslaget till strategi hoppas att vi i alla fall har lyckats förmedla våra intentioner med användning av digitala verktyg i undervisningen så att skolorna i någon mån ändå utvecklas åt samma håll. En fråga jag ställer mig är vad Ålands lärarförening kan ha för åsikt i frågan? Hur ser de på de kompetenser som behövs när vi är en god bit på väg in i 2000-talet? Hur viktig anser de att digital kompetens är och hur skulle de kunna stöda lärarna i denna utveckling?

Det här är viktiga frågor som måste lyftas med föreningen så att de kan vara med och påverka och ta fram en motsvarande plan som den man gjort i riket. Kanske dags för projektet att ta kontakt!

Vad är IT i skolan egentligen?

Efter en två veckors semester nere i Thailand är jag igen tillbaka i vardagen. Medan jag betar av uppgifter som samlats lyssnar jag på Rundabordssamtal om it i skola och utbildning med Anna Karin Hatt. Ministern inledde bl.a med att nämna att IT inte skall användas urskiljningslöst i skolan och utan IT skall användas där det medför ett mervärde (min tolkning). Min direkta reflektion på detta var att det återigen skiljs mellan undervisning med och utan IT.

Jag tycker att vi måste komma bort från det tankesättet, IT måste ses som något dialektiskt. Jag ser det som att vi inte kan låta bli att förhålla oss till IT, varken i skolan i det övriga samhället. Det jag vill hitta är ett bättre ord för denna verksamhet eftersom jag anser att ordet IT är för snävt. Digitala verktyg är ett ord som för mig förklarar bättre vad det handlar om. Jag skrev i ett tidigare inlägg om att vi kanske måste omdefiniera vad digitala verktyg är men detta handlar mera om att vi kanske måste se på användning av digitala verktyg på ett annat sätt. Vi kan inte se på skolan som något som kan fungera utan dessa verktyg utan skolverksamhet innebär per definition användning av dem. Vi kan inte längre separera på IT och undervisning.

Frågan blir då: hur skall vi prata så att detta blir tydligt, vilka ord och benämningar skall vi ha?

Nya pedagogiska modeller

Jag fick idag tips om Utbildningsstyrelsen publikation Skola 3.0 (2010) på svenska. Naturligtvis kunde jag inte låta bli att läsa lite i den (istället för att packa för semester i övermorgon). Publikationen diskuterar användningen av information- och kommunikationstekniken i undervisningen och dess behov i den nya tidens skolan. Jag kunde snabbt konstatera att den var så intressant att en ingående läsning måste göras så fort som möjligt. Läste i alla fall den första artikeln och började reflektera kring den.

Kristiina Kumpulainen försöker förklara varför teknologi inte används i högre grad i skolorna och menar bl.a. att:

Det verkar inte finnas något samband mellan hur väl lärarna behärskar teknologi och den faktiska användningen av teknologi i undervisningen. Det som betyder mera är hur man ser på teknologins användbarhet i den egna undervisningen och teknologins lämplighet för lärande. I den framtida lärarutbildningen och fortbildningen bör man sprida användbara pedagogiska lösningar i vilka teknologi utnyttjas.Det verkar inte finnas något samband mellan hur väl lärarna behärskar teknologi och den faktiska användningen av teknologi i undervisningen. Det som betyder mera är hur man ser på teknologins användbarhet i den egna undervisningen och teknologins lämplighet för lärande. I den framtida lärarutbildningen och fortbildningen bör man sprida användbara pedagogiska lösningar i vilka teknologi utnyttjas.

Skolan måste alltså utgående från detta resonemang fundera på vad man vill uppnå, inte utgå ifrån att använda teknologi till vilket pris som helst. Däremot visar undersökningar, enligt Kumpulainen att användningen av teknologi i undervisningen har varit lyckad i försök där teknologi har använts som redskap för förändring och som stöd för införande av nya pedagogiska modeller eller kritisk granskning av det egna arbetet. I dessa försök har man inte försökt få mer teknologi till skolorna utan använt befintlig teknologi som redskap för förändringar i skolorna. Det är ett resonemang som jag tror är helt rätt. Att hitta pedagogiska modeller som fungerar för att stöda för lärandet måste vara väldigt viktigt eftersom det idag på många håll hörs åsikter om att skolan är omodern och inte fostrar de studerande till kompetenta samhällsmedborgare.

Kristiina säger att det finns några viktiga frågor man måste ställa sig:

Vilken betydelse har informations- och kommunikationstekniken i uppfostran och undervisning? För vilka ändamål behövs de? Vad lär sig eleverna/de studerande i dessa miljöer och vad vill vi att de lär sig? Informations- och kommunikationstekniken tillför i sig inte lärandet något extra utan det viktiga är de intellektuella och sociala handlingar som eleverna utför med dessa redskap. Med tanke på lärandet är det hela lärmiljön, kulturen som är viktig, ingen enskild faktor. Utgångspunkten bör vara uppfattningen om vad lärandet och ett utmärkt tänkande kräver och hur teknologin kan stödja denna verksamhet.

Väldigt bra frågor tycker jag. Hon återkommer flera gånger till skolans kultur och hur den påverkar IT-användningen och hur IT-användningen påverkar skolkulturen. "De största problemen ligger i att skolkulturen och pedagogiken inte har förändrats i någon större utsträckning samt i att lärarna inte har tillräckliga pedagogiska modeller för att integrera teknologi i undervisningen". Hon menar att om man verkligen vill ha en bestående förändring måste man i första hand inrikta sig på att ändra skolans kultur.

Att ändra en skolas kultur är inget som görs i en handvändning utan jag tror att det behövs både aktiva insatser, många pedagogiska diskussioner men också en del förändringar i både attityder och i organisationen.

Det som Kumpulainen tror är att Web 2.0 är det viktigaste som händer inom IKT. Men hon säger också att IKT i bästa fall individualiserar undervisningen och lärandet genom att gå utanför skolans gränser, dvs. överbrygga klyftan mellan formellt och informellt arbete och lärande.

Det här var bara en början av en publikation som verkar intressant, flera reflektioner kan komma. Speciellt är jag nyfiken på vad som sägs kring lärmiljöer.

Sociala medier i klassen?

Läste ett intressant artikel på nätet där lärarstuderande vid KTH ger elever mattehjälp i syfte att själva bli bättre på att handleda över nätet. Bra. Det yttersta syftet är naturligtvis att så många elever som möjligt får godkänt i matte. Ännu bättre! Det som är riktigt intressant är att handledningen av eleverna sker över nätet (MSN)! Verkligen ett intressant koncept om man nu ser det ur elevernas synvinkel.

Men här på Åland har vi ingen lärarutbildning och därmed heller inga lärarkandidater som behöver träna sig i handledning över nätet. Det betyder ju också att vi inte har elever som får den här typen av läxhjälp. Men om vi nu vill lösa det senare med ett liknande koncept, vad gör vi då? Varför inte återigen använda oss av pensionerade personer. De har ju figurerat som stöd i skolan tidigare. Varför inte erbjuda lite läxhjälp via sociala medier av personer utanför skolan. Det behöver ju inte ens vara pensionärer, det kan ju vara vem som helst som har rätta kunskaper och som är intresserade av att hjälpa eleverna på eftermiddagar och kvällar. Intressant tanke, tycker jag.

På Vallhallaskolan används iPads flitigt i förundervisningen och man ser plattan som ett bra komplement i verksamheten. Hur tänker man inom förundervisningen här på Åland? Finns det någon som använder nätet och sociala medier som stöd? Det skulle vara roligt att veta!

En tanke slog mig..... Skall göra ett försök att få ner dem, men de är inte så sorterade ännu! Om vi ser omkring oss så ser vi ju en massa program som är mer eller mindre specialanpassade för skolan och lärandet. Oftast är dessa belagda med licensavgifter och min första tanke är oftast att sådana program säkert måste vara bra, testade, utvärderade och välfungerande. Men dessa licenser kan vara rätt kostsamma för skolorna, speciellt om det är många olika program som behövs. Skall skolorna istället försöka använda så många gratisprogram som möjligt?

Garanteras kvaliteten i skolorna då? Inte vet jag, men när man tänker på vilka olika möjligheter som finns, ex. Skype, Wikipedia, Wikispace, Google Apps, iWork, iLife, Google Earth, Blogger, WordPress, Flickr, Facebook, Twitter..... Dessa är ju sociala medier och kan inte jämföras med speicalprogram men bidrar ändå till den öppenhet vi vill ha i vårt samhälle och i våra skolor. Så fort vi använder oss av ett licensierat program så kan vi endast nå ut till en begränsad publik (nästan). Eller är det så att skolan inte skall vara alltför öppen utan hålla delar i verksamheten för sig själv. Inte vet jag! Vad tycker du? Någon som förstod vad jag försökte säga?

Den 1 december 2010 utgavs i Finland en Nationell plan för användningen av informations- och kommunikationsteknik i undervisningen. Planen är ett resultat av ett ambitiöst treårigt projekt Informations- och kommunikationsteknologi i skolans vardag. Uppdraget var att beskriva verksamhetsmodeller som befäster användningen av IKT i undervisningen samt att utarbeta en nationell plan. Projektet koordinerades av kommunikationsministeriet och genomfördes i samarbete mellan undervisnings- och kulturministeriet, Utbildningsstyrelsen och näringslivet. Planen är väldigt tydlig i vad man anser och vill uppnå och man räds inte att lyfta de problem som finns idag och som måste övervinnas.

I förordet lyfts olika aspekter på användning av IT i undervisningen och man säger bl.a. så här:

"Förändringen av synen på kunskap inverkar på lärandet. Om man anser att kunskap är föränderlig och dynamisk betyder det att färdigheterna i informationssökning, tänkande och lärande är viktiga. På grund av att mängden information ständigt ökar och tillgången på information blir bättre tack vare utvecklingen av informationsnätverken behövs det förmåga att sovra i informationen, att strukturera och analysera den samt att göra synteser på basis av den och att bedöma den kritiskt. Synen på kunskap lägger tonvikt vid det kunnande som behövs i samhället och som överskrider de traditionella kunskapsområdena samt vid förmågan att använda information och kunnande".

Det som lyft som en viktig åtgärd är systemförändringar, dvs. att verksamhetskulturen reformeras så att den överensstämmer med den syn på lärande som idag råder. Nya verksamhetsmodeller kräver då nya arbetssätt och tidsenlig infrastruktur och utrustning. När det gäller detta lägger skribenterna in en brasklapp och säger att det krävs ett "starkt strategiskt ledarskap av ministerierna". (Man kan ju hoppas att lärarna vet vilken syn på lärandet som finns i skolan idag...)

Visionen i planen är: IKT som lärresurs – hela världen inom räckhåll. För dem med erfarenhet av nätet är detta inget banbrytande eller konstigt alls, detta pratade ju McLuhan om på sin tid. Men det är ändå inte mindre sant för den skull! I planen vågar man också sticka ut hakan och säga:

För att Finland ska förbli ett topprankat land i fråga om utbildningen krävs att man mångsidigt utnyttjar IKT:s och mediernas möjligheter i skolorna.

För att nå framgång i skolorna säger planen att man måste fokusera på åtta olika frågor:

1. Nationella mål och en systemförändring
2. Kunnande som eleverna behöver i framtiden
3. Pedagogiska modeller och metoder
4. E-läromedel och applikationer för lärande
5. Infrastruktur och stödtjänster
6. Lärarrollen, lärarutbildningen och den pedagogiska kompetensen
7. Skolans verksamhetskultur och ledarskapet
8. Samarbete med företag och nätverkande

Samtliga fokusområden följs upp med målbeskrivningar och motiveringar samt ett antal åtgärdsförlag. Allt tydligt beskrivet. Eller vad sägs om t.ex. åtgärden för punkt 2: Man inför ämnesöverskridande bedömningsmetoder som utnyttjar IKT och som lämpar sig för bedömning av medborgarens nyckelfärdigheter. Eller för punkt 9: Man stärker skolans ledningskultur genom att använda kollegialt stöd för att stödja ledarskapet och teamarbetet. Det ordnas mer utbildning om förändringsledning som stöder det strategiska ledarskapet. Det erbjuds stöd för utveckling av ledningspraxis i skolan med hjälp av den senaste tekniken.

Planen avslutas med en beskrivning av hur planen skall verkställas. De olika skolorna erbjuds finansiering för verksamhetsutveckling förutsatt att målen i planen följs. Planen gäller 2011 -2015.

Det intressanta med planen var att den innehöll samma tänk som projekt Nätpedagogik har skrivit in i sitt förslag till IT-strategi. Det vi inte lagt så stort vikt vid, men som är en oerhörd viktig del, är ledarskapet och verksamhetskulturen. Det är bra att man lyft denna viktiga faktor. Det andra intressanta i förhållande till vårt tidigare förslag är att man lyfter vikten av ministeriernas strategiska ledning. Utgående från detta är ju Utbildnings- och kulturavdelningen som skall se till att det finns en strategisk ledning!! Hmm... Vårt utkast till IT-strategi har nu omformulerats till en målbild och vi har tagit in skrivningar om vikten av verksamhetskultur och ledarskap. Vi hade hoppats att målbilden redan var antagen men just nu vet vi inte när det kommer att ske. Vi får hoppas att det blir snart eftersom den indirekt stöder vårt mål med MIP-fortbildningssystemet.

Jag rekommenderar läsning av den finländska planen. Den sätter tankarna i rörelsen och det visar på vikten av tidsenlig undervisning!!!

Digital kompetens i den nya skolan

Igår var jag på ett informationstillfälle kring den nya skolan Ålands gymnasium. Fast ny och ny, det är fem skolor som blir två men med gemensam administration. Den nya skolan skall vara igång i augusti 2011 och eftersom det slutliga beslutet kom sent i höstas så är det nu bråttom att sy ihop det hela. Till en början kändes det som att det skulle bli en övermäktig uppgift men efter informationstillfället känns det nu som om det ändå kan vara möjligt. Flera personer jobbar nu för fullt med att få ihop schemaläggningar, reglementen, ekonomi, inre organisation och bemanningsplaner.

Tufft jobb för dem som jobbar med det och dessutom skall jobba utgående från att de skall skapa en ny, modern och framför allt en bra skola. Det kan nog innebära förändringar och utmaningar både för lärare och personal. En fråga som står mig nära är hur man kommer att organisera förutsättningar för att jobba digital och vad det kommer att finnas för krav på digital kompetens inom gymnasiet. Skall det fortfarande få vara upp till den enskilda läraren hur mycket relevant teknik används i undervisningen eller kommer den nya skolan att ge tydliga ramar och riktlinjer? Och hur kommer IT-stödet att organiseras? Jag hoppas att det blir en mer samordnad resurs med hög grad av samarbete för att utveckla både IT-användning, digital kompetens och IT-stöd!

Snart får vi veta hur det kommer att se ut men jag måste medge att jag har stora förhoppningar på att planerarna inser vilket behov som finns i en modern som framöver vill utveckla och anpassa sin undervisning till samhällets krav.

21 saker som snart är onödiga i undervisningen?

21 saker som snart är onödiga i undervisningen

Om The Daily Riff får rätt i sina framtidsvisioner kommer en hel del att hända innan 2020. För min del är inget av det så väldigt revolutionerande. Det är ju delvis det här vi missionerat om ett tag redan. Enligt artikeln påverkas detta (OBS! min tolkning):

1.Skrivbord - försvinner eftersom det 21:a århundradet enkelt inte kan inordnas i rader. Nätbaserade begrepp skall ordna klassrummet!

2. Språklaboratorier - Bl.a. Smart-telefoner gör att utrymmena kan användas till något intressantare och roligare.

3. Datorer - försvinner inte i bokstavlig mening, men vår uppfattning om vad datorer är förändras.

4. Hemläxor - 21: a århundradet är en 24 / 7 miljö. Den traditionella tidsmässiga gränserna mellan hem och skola försvinner. Barnen skall inte "gå i skolan" utan de ska "lära sig".

5. Antagning till utbildningar - Under de kommande tio åren kommer vi se digitala portföljer ersätta provresultat som den viktigaste faktorn vid antagningar.

6. Differentierade -Det 21: a århundradet är anpassningsbart. Den lärare som inom 10 år inte vet hur teknik används för att anpassa lärandet, kommer att vara utan jobb.

7. Rädsla för Wikipedia - Wikipedia är den största demokratiserande kraft i världen just nu. Om du ar rädd för att låta dina elever ta del av det är det dags att komma över det.

8. Pocketböcker - Om tio år kommer allt läsande att ske via digitala hjälpmedel. Då kommer vi inte att reflektera över vad som är papper och vad som är digitalt.

9.Attendance Offices - Bio scans. Här är min engelska (och fantasi) för dålig.

10. Elevskåpen - kanske för en koll av jackan.

11. IT-avdelningar - åtminstone så som vi ser dem idag. Cloud computing och det senaste decenniet med ökad wifi och satellittillgång kommer att ändra roller för program, säkerhet och anslutningsmöjligheter. Det är kanske på IT-avdelningarna som den verkliga förändringen i skolans funktioner skall starta?

12. Centraliserade institutioner - Skolbyggnader kommer att bli "hemvisten" för lärande, inte där allt lärande sker. Tid och rum fårmindre betydelse och lärande sker allt mer ute på arbetsplatserna.

13. Organisation av utbildningstjänster - Utbildningen kommer under de kommande tio åren att bli mer individualiserad och klassbaserat lärande försvinner. Studerande grupperar sig enligt intresse vilket leder till ett specialiserat lärande. Strukturen för K-12 kommer att ändras i grunden.

14. Skolor misslyckas med att integrera sociala medier - Om skolan skall ha en relevant utbildning måste 21: a århundradets teknologi integreras av lärarna själva.

15. Betald kompetensutveckling - Ingen kan din skola bättre än du själv som lärare och om du får en summa pengar att använda kan du själva knyta till dig gurus som stöd för den skolutveckling du behöver.

16. Normerna i nuvarande läroplaner - Varför måste alla studerande läsa lika många poäng. Utgångspunkten för läroplans förändring kommer att ändras så att grundskolan blir mer som en innehållsleverantör och gymansieskolorna blir platser för specialiserade lärande.

17. Sena föräldramöten - Föräldrar och lärare kommer närmare varandra som ett resultat av virtuella kommunikationsmöjligheter. Och föräldrar kommer att driva skolor att integrera allt mer teknik.

18. Caféliknande mat - Näringsinformation + handdatorer + kostnadsjämförelse leder förhoppningsvis till att "mindre bra" mat försvinner.

19. Grafisk design och hemsidestjänster - Du behöver en hemsida / broschyr etc.? Låt barnen göra det. I slutet av årtiondet - i den bästa av skolor - kommer det att vara så.

20. Algebra I - Inom tio år kommer det endera att vara en norm med undervisning i denna kurs i högstadiet eller vi har äntligen vaknat upp till det faktum att det inte finns någon anledning att ge algebra ett större värde än statistik och IT i skolan för icke-matematik ämnen.

21. Papper
Om tio år kommer skolorna minska sin pappersförbrukning med inte mindre än 90%. Och pappers- och grafiska industrin måste förändras.

Måste vi omdefiniera vad digitala verktyg är?

Fick idag tips av kollegan Ronny om ett tv-program han sett och genast började mina tankar irra igen.

Vi jobbar sedan en tid tillbaka med att skapa en målbild för utbildningssektorn på Åland avseende IT i skolan. Jag har funderat kring begreppet IT och IKT och tycker att de känns för snäva och lite 90-tal. Jag har inte lyckats sätta fingret på varför jag tycker så. När jag nu såg inslaget om Siftables, som jag nämnde ovan (hittade det naturligtvis på ted.com), började mina frågetecken räta ut sig.

Inslaget visar på ett helt nytt sätt att arbeta digitalt där mus och tangentbord delvis är ett minne blott. Verktyget kan vara ett oerhört bra stöd i lärande, inte minst i specialundervisningen! När utvecklingen av de här slaget hela tiden pågår så inser man snabbt (och på nytt och på nytt) att digital utveckling inte bara handlar om datorns utseende och innehåll utan också att det finns olika typer av digitala verktyg och program. Och hur kommer skolan att påverkas tack vare dessa fantastiska verktyg?

Så gott folk! Skall det heta IT i undervisningen, IKT i undervisningen, digitala verktyg eller digitala resurser i undervisningen? Eller något helt annat som visar på vidden av möjligheter tack vare dessa faktiska verktyg? Vilka begrepp skall finnas med i en övergripande målbild när det gäller användning av digitala verktyg i skolan?

Titta och förundras över utvecklingen! Läs också mera på Sifteo Blog.