e-Lärande, vad är det?

Jag har funderat en del över begrepp som IT-strategi och e-lärande men ju mer jag funderar och försöker förstå desto mer övertygad blir jag att orden i sig är lite problematiska.

Skall skolorna har olika strategier för lärande beroende på om man använder ett digitalt verktyg eller inte. Att skolorna måste tänka på viktiga komponenter som tillgänglighet, kompetens, undervisningsmaterial osv. är naturligt och i de planerna måste IT komma in som något naturligt. Det borde inte ses som olika saker och olika satsningar som ställs mot varandra.

Det samma gäller e-lärande tycker jag. Är det skillnad på den kunskap som förvärvats med digitala verktyg och den som förvärvats "analogt"? Och är den ena bättre än den andra. Lärande är ett lärande är ett lärande oberoende hur det sker. Ordet e-lärande ger en bild av att det är en skillnad och om det är så, hur skall man då förhålla sig till detta? Jag såg till min förvåning att man på eu-nivå också diskuterar i termer av e-lärande. På hemsida E-learningpapers står det bl.a. så här:
I detta dokument görs en kritisk granskning av e-lärande i universitetsmiljö. Vi fokuserar på följande fråga: “Om vi använder utbildningstekniken som vi gör för tillfället, kan vi då uppnå genuint e-lärande på universiteten?”.

Jag har inte fördjupat mig i artikeln och det är möjligt att citatet problematiseras. Men för mig ger det en bild av ett konstigt resonemang. Vad är ett genuint e-lärande och vad är då ett genuint lärande?

Kul grejer på gång

Då börjar höstens aktiviteter äntligen klarna. Förutom att vi jobbar vidare med ett fortbildningssystem och IT-strategier så har vi också föreläsare på gång.

Först ut under hösten är Clara Ulloa, spanskalärare från Gislaved. Hon kommer att berätta hur hon använder sig av Fronter i sin språkundervisning och på vilket sätt det underlättar hennes arbete.

Några veckor efter det får vi tre utvecklingsledare från Umeå kommun. De kommer att berätta om sina erfarenheter från satsningen en till dator till varje elev i deras skolor och vilka resultat de kan se.

Alltså en spännande höst som inleds med en resa till Göteborg och Fronters användarkonferens. Dit åker projektet med hela arbetsgruppen och förhoppningsvis hinner vi få flera tillfällen att diskutera hur IT-utvecklingen i de Åländska skolorna skall se ut.....

En dator till varje studerande/elev

På Åland har diskussioner om 1 till 1 datorer startat och någon skola satsar redan nu i höst på att testa en sådan investering i vissa undervisningsgrupper. Dock är risken den som Jonas Hällebrand vänder sig till i sitt blogginlägg En IKT-pedagogs fundringar: One! - ett inlägg i En till En eller Varsin.

Han säger att man måste komma från diskussionen om vilken typ av datorer och program som skall köpas in och istället lyfta frågan kring den ändrade pedagogik som måste till. Han uppmanar oss istället att ventilera vad vi vill kunna göra. Men för att göra detta måste man kanske vara bekväm med användandet av datorer och ha en liten aning om hur de fungerar. Men vad gör vi så länge vi har lärare som inte prioriterat digital kompetens, som inte vill ha med datorer att göra eller som kanske vill göra som de alltid gjort. Hur få igång diskussion tillsammans med dessa.

Och hur får vi våra ledande tjänstemän och politiker att förstå behovet och nödvändigheten av investeringar i digital kompetens om de själva inte har förståelse för förändrade undervisningsmetoder? Eller förstår de mer än vi tror men har händerna bakbundna på grund av ekonomiska skäl? Oberoende så finns det mycket att arbeta med och en skola kan aldrig känna sig "färdigutvecklade". Men ibland sker utvecklingen med hög fart och ibland med ett lägre tempo. Samhällsutvecklingen visar ändå på att en del skolor idag måste öka takten för att hänga med...

Skolutveckling med IT som redskap - vilka morötter finns?

Idag har det igen varit intressanta diskussioner kring byggandet av ett kompetensutvecklingssystem när det gäller digital kompetens bland lärarna. Alla inblandade är rörande överens om att detta är något bra och något vi behöver på Åland. En viktig fråga som måste besvaras är hur vi får med hela lärarkåren in i detta?

Vi vet att lärarna arbetar med en hel del frågor inom ramen för sitt lärarjobb men som inte direkt rör den egna undervisningen. Man blir tvungen att prioritera bort viktiga saker framom sådant som är ännu viktigare. Varifrån skall de sedan ta tiden till kompetensutveckling. De som är intresserade ser till att hänga med i utvecklingen men många ser inte nyttan med digital kompetens och prioriterar därför annorlunda. Den stora frågan blir alltså hur vi skall få lärarna att gå med? I en perfekt värld skulle förstås alla stå på kö för ett sådant erbjudande, men verkligheten är något helt annat. Skall lärarna erbjudas en löneklass till för att fortbilda sig, skall de få göra det på sin ordinarie undervisningstid? Vem betalar i så fall? Skall skolorna hitta dagar efter att skolorna slutar på våren eller börjar på hösten och då gemensamt genomföra fortbildningsinsatserna?

Hur lyckas de kommuner som är med i PIM i Sverige? Vilka morötter och/eller metoder använder de för att motivera lärarna? Hur mycket påverkar det faktum att de har total arbetstid, vilket lärarna här på Åland inte har? Frågorna är många just nu och svaren är få. Tips mottages med tacksamhet;-).