Fördelarna av annan karaktär än nackdelarna

Jag läste med intresse ett inlägg om Sandviken och deras satsning 1-1. Kort beskrivet kan man säga att man under seminariet har skrivit ner för- och nackdelar med en dator till varje elev. Det som blev intressant för mig var att det första handlar mest om pedagogiska värden medan det senare främst handlar om teknik. Hur skall man tolka detta?

Jag tycker det är synnerligen intressant om slutsatsen generaliseras så som jag gjort det. För det första ser man mest pedagogiska fördelar och nackdelarna handlar mest om teknik som inte fungerar eller lärare som inte känner sig bekväm med datorerna osv. För mig är det problem som kan övervinnas och därmed ökar chanserna för ännu mer pedagogiska fördelar.

Är jag för naiv i mina slutsatser och kan man tolka resultaten annorlunda? Vad tror ni? Är möjligheten att tillhandahålla tillräckligt antal datorer till de studerande den väg vi just nu skall välja? Eller vill vi gå tillbaka ett antal år till tiden när uppkopplade datorer inte förekom alls?

Årets version av Framtidens lärande i backspegeln

Då är konferensen Framtidens lärande igen till ända och några tankar rikare återvände jag till jobbet i morse. Konferensen gav mig både gammal skåpmat, nya tankar men också ett och annat frågetecken. Jag börjar med frågetecknen, och där är jag i rätt gott sällskap. Kristina Alexanderson och fler med henne reagerade över inläggen på backchanneln under seminariet. Likaså gjorde en av de elever som föreläste under fredagen. Jag tyckte visserligen själv att en del av inläggen var rätt roliga men det fanns också en hel del otrevligheter riktade mot föreläsarna. Nivån var inte direkt sakligt. Meningen var att backchanneln skulle fungera som möjlighet för publiken att ställa relevanta frågor till föreläsaren men så fort någon föreläsare sade något som inte föll alla i smaken så dök det minsann upp på skärmen. Det samma hände om föreläsaren drog över tiden. Relevant eller inte, det är en smaksak men det som fick mig att fundera redan under första dagens seminarium var vilken kraft en sån här kanal kan ha. Det skulle vara lätt att få igång ett upplopp (i andra sammanhang och i andra syften) då en tanke lätt genererar nya tankar hos andra deltagare. Det är också lätt att kasta ur sig åsikter innan man tänkt igenom budskapet en extra gång. Nu blev det lite som den här eleven sa, inläggen var skrivna som om de kom från små barn.... Mera reflektion tack efterlyses. I efterhand är det lättare att komma ihåg det negativa som skrevs och allt det positiva försvann i mängden av osakligheter. Jag överdriver kanske men just nu upplever jag det så. TodaysMeet kan mycket väl finnas kvar som en kommunikationsmöjlighet men det måste styras upp då det används.

Men det positiva då? Jo, kontakter etablerades, förläsningar åhördes, skolor besöktes och många bra tips och idéer samlades upp. Jag hoppas att de åländska deltagarna samlar sina erfarenheter så att de blir tillgängliga också för dem som inte kunde närvara. För min del var det dessutom tre punkter som kändes som en röd tråd genom seminariet:

1. Man problematiserade 1 - 1 satsningarna och visade på vikten att ha en genomtänkt strategi för datoranvändningen och vilken typ av undervisningsmetoder som användas för att uppnå önskad effekt.
2. Mera fokus på innehållet, på mjukvaror, digitala lärobjekt - förändrade undervisningsmetoder igen.
3. Forskning, learning/lesson studies - för att skapa undervisningsmetoder som baserar sig på forskning måste mer forskning inom skolan ske och det är lärarna som skall beredas möjlighet till det. Det går inte att forska på en övergripande nivå som endast rör själva skolssystemen om man vill ha en snabb respons ut till skolorna. Genom t.ex. metoden learning studies är det möjligt att snabbt både få resultat och sprida resultaten. 

Dessutom lyssnade jag lite till vad det fanns för tankar kring fortsättningen med PIM och det finns det säkert anledning att återkomma till, både som en möjlighet här på Åland men också som en metod för fortsatt metodutveckling i skolorna även hos oss.

En till en på Åland?

Förra veckan debatterades landskapets budget och då också utbildnings- och kulturavdelningens dito. Till min glädje lyftes också skolsatsningen 1 – 1 även om motiveringar och åsikter i mina ögon verkade lite märkliga. Det minsta man kan säga var att åsikterna skulle ha varit odelat positiva. Nej, istället ifrågasattes en sådan satsning från olika håll. Från ett håll med motiveringen att de ekonomiska tiderna inte tillät sådana satsningar, från annat håll att risken var för stor att eleverna bara skulle spela och chatta under lektionerna. Ytterligare en åsikt var att satsningen 1 – 1 var väldigt 90-tal!!! Den senaste kommentaren väljer jag att tolka som att personen relaterade till den satsning på 90-talet som gick ut på att datorer köptes in men där fortbildningen uteblev. Detta får naturligtvis inte upprepas idag.


Det har även kommit kommentarer från en studerande som påpekar att det ur ett miljöperspektiv inte är försvarbart med den typen av satsningar. Men erfarenheter från skolor som har gjort dessa satsningar visar att utskrifter och papperstillgången har minskat till nästan ingenting jämfört med tidigare. Det finns alltså minst två sidor av ett mynt.

Till min glädje stod vår minister upp och försvarade en eventuell satsning med motiveringar som likvärdig tillgänglighet, lättare åtkomst till information. Hon nämnde även förändringar i kommande PISA undersökningar och hur datoranvändningen kan fungera som stöd för den typen av kunskaper som kommer att krävas där. Det dök också upp en mer oövertänkt motivering som att eleverna kan använda de små datorerna som skrivmaskiner men det får man kanske ha överseende med?

Frågor kring 1 – 1 satsningen kommer att debatteras vidare i finansutskottet och vi får se vad som kommer ut ur det. Det gäller att vässa argumenten för att få till ett bra beslut. Själv ser jag, som icke-lärare, många fördelar med att elever/studerande har tillgång till en dator när de behöver en.

De flesta rapporter visar på många fördelar med en dator till varje elev, bl.a.:
– nya lärmiljöer
– mer varierande undervisningsmetoder
– ökad digital kompetens hos både pedagoger och studerande
– ökade kunskaper kring källkritik, etik och moral på nätet
– tillgänglighet för alla
– ett mer undersökande arbetssätt – ökad förståelse
– bättre studieresultat och måluppfyllelse
– större ansvarstagande
– ökad vilja och lust att lära

Det här är en del av de positiva delar som räknas upp. Frågan är om en kommun eller en skola kan neka till denna utveckling på grund av ekonomiska prioriteringar. Har vi råd att inte satsa på våra ungdomar och barn? Om beslutsfattarna lyfter blicken och tittar ut i världen så blir de säkert förvånade över vilka länder som satsar i sina skolor, allt från Venezuela och Indien i fjärran till europeiska länder som Portugal m.fl. I USA satsar man i hög grad på digitala lärobjekt och målet är att ”slänga ut läroboken” som Obama uttryckte sig.


Men politiker på alla nivåer, var står vi på Åland i denna satsning? Vad har ni för åsikter? Väger negativa effekter tyngre än de positiva?

Visst, det behövs satsningar likt de som gjordes under 90-talet men, men som sagt, misstagen får inte upprepas. Skapa förutsättningar i form av fortbildningar så att alla kan använda den teknik som underlättar skolans målsättningar och ökar elevens kompetens och ger dem bättre förutsättningar att fungera i det samhälle som finns där ute och väntar på dem. Ett steg i den riktningen kan vara ett kompetensutvecklingssystem motsvarande PIM i Sverige.

Låt inte våra åländska barn utbildas i 1800-tals miljöer av lärare med fortbildningar från 1900-talet och tro att de får en kompetens som krävs för 2000-talet!

Kom och lyssna på vad utvecklingsledarna från Umeå kommun, med flera års erfarenhet av datorer till varje elev, har att säga. Jag kommer att göra det och jag ser fram emot de diskussioner och argumentationer som förhoppningsvis uppstår.

Vad blir nästa steg? Hur ser skolutvecklingen ut i våra skolor framöver? Vilka kompetenser är viktiga för våra barn.