Årets version av Framtidens lärande i backspegeln

Då är konferensen Framtidens lärande igen till ända och några tankar rikare återvände jag till jobbet i morse. Konferensen gav mig både gammal skåpmat, nya tankar men också ett och annat frågetecken. Jag börjar med frågetecknen, och där är jag i rätt gott sällskap. Kristina Alexanderson och fler med henne reagerade över inläggen på backchanneln under seminariet. Likaså gjorde en av de elever som föreläste under fredagen. Jag tyckte visserligen själv att en del av inläggen var rätt roliga men det fanns också en hel del otrevligheter riktade mot föreläsarna. Nivån var inte direkt sakligt. Meningen var att backchanneln skulle fungera som möjlighet för publiken att ställa relevanta frågor till föreläsaren men så fort någon föreläsare sade något som inte föll alla i smaken så dök det minsann upp på skärmen. Det samma hände om föreläsaren drog över tiden. Relevant eller inte, det är en smaksak men det som fick mig att fundera redan under första dagens seminarium var vilken kraft en sån här kanal kan ha. Det skulle vara lätt att få igång ett upplopp (i andra sammanhang och i andra syften) då en tanke lätt genererar nya tankar hos andra deltagare. Det är också lätt att kasta ur sig åsikter innan man tänkt igenom budskapet en extra gång. Nu blev det lite som den här eleven sa, inläggen var skrivna som om de kom från små barn.... Mera reflektion tack efterlyses. I efterhand är det lättare att komma ihåg det negativa som skrevs och allt det positiva försvann i mängden av osakligheter. Jag överdriver kanske men just nu upplever jag det så. TodaysMeet kan mycket väl finnas kvar som en kommunikationsmöjlighet men det måste styras upp då det används.

Men det positiva då? Jo, kontakter etablerades, förläsningar åhördes, skolor besöktes och många bra tips och idéer samlades upp. Jag hoppas att de åländska deltagarna samlar sina erfarenheter så att de blir tillgängliga också för dem som inte kunde närvara. För min del var det dessutom tre punkter som kändes som en röd tråd genom seminariet:

1. Man problematiserade 1 - 1 satsningarna och visade på vikten att ha en genomtänkt strategi för datoranvändningen och vilken typ av undervisningsmetoder som användas för att uppnå önskad effekt.
2. Mera fokus på innehållet, på mjukvaror, digitala lärobjekt - förändrade undervisningsmetoder igen.
3. Forskning, learning/lesson studies - för att skapa undervisningsmetoder som baserar sig på forskning måste mer forskning inom skolan ske och det är lärarna som skall beredas möjlighet till det. Det går inte att forska på en övergripande nivå som endast rör själva skolssystemen om man vill ha en snabb respons ut till skolorna. Genom t.ex. metoden learning studies är det möjligt att snabbt både få resultat och sprida resultaten. 

Dessutom lyssnade jag lite till vad det fanns för tankar kring fortsättningen med PIM och det finns det säkert anledning att återkomma till, både som en möjlighet här på Åland men också som en metod för fortsatt metodutveckling i skolorna även hos oss.