Årets version av Framtidens lärande i backspegeln

Då är konferensen Framtidens lärande igen till ända och några tankar rikare återvände jag till jobbet i morse. Konferensen gav mig både gammal skåpmat, nya tankar men också ett och annat frågetecken. Jag börjar med frågetecknen, och där är jag i rätt gott sällskap. Kristina Alexanderson och fler med henne reagerade över inläggen på backchanneln under seminariet. Likaså gjorde en av de elever som föreläste under fredagen. Jag tyckte visserligen själv att en del av inläggen var rätt roliga men det fanns också en hel del otrevligheter riktade mot föreläsarna. Nivån var inte direkt sakligt. Meningen var att backchanneln skulle fungera som möjlighet för publiken att ställa relevanta frågor till föreläsaren men så fort någon föreläsare sade något som inte föll alla i smaken så dök det minsann upp på skärmen. Det samma hände om föreläsaren drog över tiden. Relevant eller inte, det är en smaksak men det som fick mig att fundera redan under första dagens seminarium var vilken kraft en sån här kanal kan ha. Det skulle vara lätt att få igång ett upplopp (i andra sammanhang och i andra syften) då en tanke lätt genererar nya tankar hos andra deltagare. Det är också lätt att kasta ur sig åsikter innan man tänkt igenom budskapet en extra gång. Nu blev det lite som den här eleven sa, inläggen var skrivna som om de kom från små barn.... Mera reflektion tack efterlyses. I efterhand är det lättare att komma ihåg det negativa som skrevs och allt det positiva försvann i mängden av osakligheter. Jag överdriver kanske men just nu upplever jag det så. TodaysMeet kan mycket väl finnas kvar som en kommunikationsmöjlighet men det måste styras upp då det används.

Men det positiva då? Jo, kontakter etablerades, förläsningar åhördes, skolor besöktes och många bra tips och idéer samlades upp. Jag hoppas att de åländska deltagarna samlar sina erfarenheter så att de blir tillgängliga också för dem som inte kunde närvara. För min del var det dessutom tre punkter som kändes som en röd tråd genom seminariet:

1. Man problematiserade 1 - 1 satsningarna och visade på vikten att ha en genomtänkt strategi för datoranvändningen och vilken typ av undervisningsmetoder som användas för att uppnå önskad effekt.
2. Mera fokus på innehållet, på mjukvaror, digitala lärobjekt - förändrade undervisningsmetoder igen.
3. Forskning, learning/lesson studies - för att skapa undervisningsmetoder som baserar sig på forskning måste mer forskning inom skolan ske och det är lärarna som skall beredas möjlighet till det. Det går inte att forska på en övergripande nivå som endast rör själva skolssystemen om man vill ha en snabb respons ut till skolorna. Genom t.ex. metoden learning studies är det möjligt att snabbt både få resultat och sprida resultaten. 

Dessutom lyssnade jag lite till vad det fanns för tankar kring fortsättningen med PIM och det finns det säkert anledning att återkomma till, både som en möjlighet här på Åland men också som en metod för fortsatt metodutveckling i skolorna även hos oss.

Den 1 december 2010 utgavs i Finland en Nationell plan för användningen av informations- och kommunikationsteknik i undervisningen. Planen är ett resultat av ett ambitiöst treårigt projekt Informations- och kommunikationsteknologi i skolans vardag. Uppdraget var att beskriva verksamhetsmodeller som befäster användningen av IKT i undervisningen samt att utarbeta en nationell plan. Projektet koordinerades av kommunikationsministeriet och genomfördes i samarbete mellan undervisnings- och kulturministeriet, Utbildningsstyrelsen och näringslivet. Planen är väldigt tydlig i vad man anser och vill uppnå och man räds inte att lyfta de problem som finns idag och som måste övervinnas.

I förordet lyfts olika aspekter på användning av IT i undervisningen och man säger bl.a. så här:

"Förändringen av synen på kunskap inverkar på lärandet. Om man anser att kunskap är föränderlig och dynamisk betyder det att färdigheterna i informationssökning, tänkande och lärande är viktiga. På grund av att mängden information ständigt ökar och tillgången på information blir bättre tack vare utvecklingen av informationsnätverken behövs det förmåga att sovra i informationen, att strukturera och analysera den samt att göra synteser på basis av den och att bedöma den kritiskt. Synen på kunskap lägger tonvikt vid det kunnande som behövs i samhället och som överskrider de traditionella kunskapsområdena samt vid förmågan att använda information och kunnande".

Det som lyft som en viktig åtgärd är systemförändringar, dvs. att verksamhetskulturen reformeras så att den överensstämmer med den syn på lärande som idag råder. Nya verksamhetsmodeller kräver då nya arbetssätt och tidsenlig infrastruktur och utrustning. När det gäller detta lägger skribenterna in en brasklapp och säger att det krävs ett "starkt strategiskt ledarskap av ministerierna". (Man kan ju hoppas att lärarna vet vilken syn på lärandet som finns i skolan idag...)

Visionen i planen är: IKT som lärresurs – hela världen inom räckhåll. För dem med erfarenhet av nätet är detta inget banbrytande eller konstigt alls, detta pratade ju McLuhan om på sin tid. Men det är ändå inte mindre sant för den skull! I planen vågar man också sticka ut hakan och säga:

För att Finland ska förbli ett topprankat land i fråga om utbildningen krävs att man mångsidigt utnyttjar IKT:s och mediernas möjligheter i skolorna.

För att nå framgång i skolorna säger planen att man måste fokusera på åtta olika frågor:

1. Nationella mål och en systemförändring
2. Kunnande som eleverna behöver i framtiden
3. Pedagogiska modeller och metoder
4. E-läromedel och applikationer för lärande
5. Infrastruktur och stödtjänster
6. Lärarrollen, lärarutbildningen och den pedagogiska kompetensen
7. Skolans verksamhetskultur och ledarskapet
8. Samarbete med företag och nätverkande

Samtliga fokusområden följs upp med målbeskrivningar och motiveringar samt ett antal åtgärdsförlag. Allt tydligt beskrivet. Eller vad sägs om t.ex. åtgärden för punkt 2: Man inför ämnesöverskridande bedömningsmetoder som utnyttjar IKT och som lämpar sig för bedömning av medborgarens nyckelfärdigheter. Eller för punkt 9: Man stärker skolans ledningskultur genom att använda kollegialt stöd för att stödja ledarskapet och teamarbetet. Det ordnas mer utbildning om förändringsledning som stöder det strategiska ledarskapet. Det erbjuds stöd för utveckling av ledningspraxis i skolan med hjälp av den senaste tekniken.

Planen avslutas med en beskrivning av hur planen skall verkställas. De olika skolorna erbjuds finansiering för verksamhetsutveckling förutsatt att målen i planen följs. Planen gäller 2011 -2015.

Det intressanta med planen var att den innehöll samma tänk som projekt Nätpedagogik har skrivit in i sitt förslag till IT-strategi. Det vi inte lagt så stort vikt vid, men som är en oerhörd viktig del, är ledarskapet och verksamhetskulturen. Det är bra att man lyft denna viktiga faktor. Det andra intressanta i förhållande till vårt tidigare förslag är att man lyfter vikten av ministeriernas strategiska ledning. Utgående från detta är ju Utbildnings- och kulturavdelningen som skall se till att det finns en strategisk ledning!! Hmm... Vårt utkast till IT-strategi har nu omformulerats till en målbild och vi har tagit in skrivningar om vikten av verksamhetskultur och ledarskap. Vi hade hoppats att målbilden redan var antagen men just nu vet vi inte när det kommer att ske. Vi får hoppas att det blir snart eftersom den indirekt stöder vårt mål med MIP-fortbildningssystemet.

Jag rekommenderar läsning av den finländska planen. Den sätter tankarna i rörelsen och det visar på vikten av tidsenlig undervisning!!!