Livet är egentligen en otrolig berg-och-dalbana. Det går upp och det går ner. För min del har det mest känt som nedförsbackar och dalar och jag har undrat hur långt ner man kan åka. För tillfället känns det i alla fall som om jag är uppe på marknivå men någon som leder uppåt är svårt att se men något kanske finns där långt framme i horisonten. Just nu känns livet som att gå på svag is som kan rämna när som helst. Jag trippar fram på tå, smyger och försöker hitta en balans i tillvaron. Min stora förhoppning är nu att isen tjocknar så mycket att jag kan börja ta ut svängarna och fram för allt våga lita på att isen håller för evigt. Vem vet?
Det finns i alla fall en hel del att glädjas över, våren är ju här och med den kommer snart värmen. Semestern börjar hägra och jag ser verkligen fram emot sommaren detta år. Så visst finns det positiva saker också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar