tisdag 13 april 2010

Var startar IKT-utvecklingen

Ytterligare en frustrerande dag på jobbet är över. Det är otroligt hur jag låter mig påverkas av allt som händer på mitt jobb och som jag inte kan rå över. Samtidigt kan jag inte låta bli att bli upprörd eftersom besluten påverkar mitt arbete och de känns som tagna ur luften utan desto närmare analys.

Idag har jag fått veta att det inte finns tid för en övergripande IKT-strategi fastän uppdraget ingår i min nuvarande tjänst och det redan finns ett delvis förankrat utkast klart. En IKT-strategi skulle också stöda de tankar som redan nu råder inom OECD-området. Stefan Pålsson skriver i Omvärldsbloggen om OECD:s senaste rapport som rör den andra digitala klyftan. Pålsson säger att
Det globaliserade digitala samhället innebär helt andra villkor för tillvaron än industrisamhället och det är på tiden att detta även blir synligt i skolans värld

Denna klyfta handlar mera om hur vi använder oss av de digitala verktygen. I rapporten framgår det också att vi måste börja utvärdera andra färdigheter i skolan, färdigheter som samarbetsförmåga, sociala färdigheter, att ha färdigheter som behövs i det samhälle vi kommer till efter avslutad skolgång osv. Det betyder ju då att skolorna måste få tydliga riktlinjer i enlighet med detta och riktlinjerna kan t.ex. tydliggöras i en strategi. Skolorna frågar också efter detta instrument men från ledningens håll är det tydligen stopp. Hur får vi då en skolutveckling som i slutänden leder till att alla elever och studerande får likvärdiga kunskaper och en likvärdig start i arbets-/vuxenlivet. Vem är det som skall se till att så sker? Vems är ansvaret? Den enskilda lärarens, den enskilda skolans? Eller vems då?

Är det lätt att ge upp? Nja, det är aldrig för sent att ge upp, sa en gympalärare en gång. Så det är lika bra att försöka kämpa ett tag till. Kanske vi snart får förståelse för våra tankar och idéer. Hoppas bara att vi inte hinner bli så fruktansvärt långt efter andra länder när det gäller att utbilda kompetenta ungdomar. För det är ju för dem vi sist och slutligen arbetar för.

Nu är det dags för en stunds salsa så att humöret blir lite bättre och jag ser ljusare på tillvaron.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar