Blev en aning deprimerad i går på jobbet efter att ha fått höra att ytterligare nedskärningar är att vänta inom vår sektor, utbildningssektorn. Just nu sker stora förändringar inom skolorna och dagens teknik både kräver och möjliggör förändrade undervisningsmetoder och för detta behövs det budgetmedel.
De studerande kommer ut till ett samhälle som är mer eller mindre digitalt och ändå är de inte rustade för detta. Enda platsen där en person från tidigt 1900-tal skulle känna igen sig idag är skolvärlden. Ändå heter det att skolan skall förbereda den studerande för arbetslivet. Hur hänger detta ihop?
Det går inte att dra alla skolor över samma kam eftersom många försöker följa med samhällsutvecklingen med de begränsade resurser som finns. Det som däremot är viktigt nu är att från politiskt håll visa vilken utveckling vi ska ha när det gäller skolutveckling. Detta skulle möjliggöra att de knappa resurser som finns, satsas på ett sådant sätt att alla studerande får likvärdiga möjligheter att möta samhällets och arbetsmarknadens krav. När får vi ett sådant ställningstagande på Åland? I tider när varje slant skall vridas och vändas på behöver vi tydliga riktlinjer och målsättningar för utveckling och satsningar. På så sätt är förutsättningen större att de pengar som finns används på ett bra sätt. Är inte detta en väg till utveckling framom snabba beslut om nedskärningar än här och än där, utan befintligt syfte och målsättning? Åtminstone inte tydliga för arbetstagaren/tjänstemannen som ständigt arbetar med ovisshet om vem som är nästa att stå utan arbete eller vilka uppgifter som skall skäras bort.
Men för att tillfälligt få bort dessa dystra tankar valde jag att gå på en salsaklass i går och humöret var betydligt bättre efteråt. Dans rekommenderar jag åt er alla och ikväll blir det lite bugg som omväxling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar