Min hjärtefråga

Läste en insändare i forskning.se om att kommunikation är grunden för utbildning. I den sägs det att man behöver leva i samma värld samtidigt för att kunna förstå vad en annan människa säger. Vi behöver visserligen inte tänka lika men vi behöver ha förmåga att reflektera över andras påståenden. Skolan har enligt insändaren en central roll när det gäller behov av möten, relationer och kommunikation.

Jag har alltid försökt se på undervisning och utbildning utifrån ett kommunikationsperspektiv och också försökt se på vilket sätt det skapas möjlighet till kommunikation. Utan naturliga kommunikationskanaler är det svårt att skapa gemensam förståelse av ett fenomen och jag tror det också blir svårare att generera mer kunskap.

För skolornas del finns det hur många möjligheter som helst. Dels har vi den traditionella undervisningen där de studerande träffar både lärarna och varandra, dels har vi den sociala samvaron över lag i ett skolsammanhang. Därtill finns ett hav av sociala medier som möjliggör kommunikation på flera olika sätt. Det är bara för lärarna att ta för sig, utforska, utvärdera och sedan använda i undervisningen. Den åländska lärare som inte vill kasta sig ut i det okända (om nu t.ex. twitter, FB osv. upplevs som okända) kan använda sig av funktionen Forum i Fronter. Där kan elever/studerande träna sig i att använda digitala kommunikationsformer inom en mindre krets.

I dagsläget används verktyget i alla skolor som använder sig av Fronter men min uppfattning är att den används väldigt marginellt och inte alltid som ett komplement till kommunikation i undervisningssituationer. Hur få igång en kommunikation som stöder lärandet? Någon där ute som känner att du är på rätt väg eller är duktig på att utnyttja kommunikationen som ett viktigt verktyg i undervisningen? Berätta hur du gör! Hur stor del av denna kommunikation är lättillgänglig i efterhand?