Wikin och MIP

Just nu finns det mycket att glädjas över i skolorna på Åland. Diskussioner har kommit igång och metoder prövas. Hur kul som helst! Jag överhörde en diskussion mellan lärare där de men glädje berättade hur de hade jobbat med sina grundskoleelever (åk 2) och presentationer. Genom att låta eleverna ta ansvar för vad de gjorde och genom att som lärare "släppa" lite på kontrollen nådde man ett bra resultat. Och barnen hade roligt. Sådana exempel borde kunna visas upp för andra lärare som goda exempel. Vi måste bara ordna till dessa tillfällen och sen få lärare att komma och lyssna. Ett annat sätt är att skapa en wiki där goda exempel, tankar och metoder lyfts. En sådan plats kan t.ex. Seminariumaland wikin bli bara lärarna börjar fylla på med material.

Lärare vid Ålands hotell- och restaurangskola workshopar med MIP

Annat att glädja sig över är att mippningen har utökats till flera skolor. Förutom att alla lärare vid Ålands lycemum och handelsläroverk har nått nivå 1 så har också Ålands hotell- och restaurangskolan startat upp sin mippning. På den skolan har vissa lärare redan nått nivå 2 medan det ännu finns sådan som är lite tröga i starten. Vi får hålla tummarna att alla kommer igång till hösten. Här har diskussionerna om hur olika verktyg kan användas i undervisningen kommit igång, något som sker helt spontant under tiden de workshopar kring ett nytt verktyg (denna gång PhotoStory). Bra jobbat ÅHRS!

Årets version av Framtidens lärande i backspegeln

Då är konferensen Framtidens lärande igen till ända och några tankar rikare återvände jag till jobbet i morse. Konferensen gav mig både gammal skåpmat, nya tankar men också ett och annat frågetecken. Jag börjar med frågetecknen, och där är jag i rätt gott sällskap. Kristina Alexanderson och fler med henne reagerade över inläggen på backchanneln under seminariet. Likaså gjorde en av de elever som föreläste under fredagen. Jag tyckte visserligen själv att en del av inläggen var rätt roliga men det fanns också en hel del otrevligheter riktade mot föreläsarna. Nivån var inte direkt sakligt. Meningen var att backchanneln skulle fungera som möjlighet för publiken att ställa relevanta frågor till föreläsaren men så fort någon föreläsare sade något som inte föll alla i smaken så dök det minsann upp på skärmen. Det samma hände om föreläsaren drog över tiden. Relevant eller inte, det är en smaksak men det som fick mig att fundera redan under första dagens seminarium var vilken kraft en sån här kanal kan ha. Det skulle vara lätt att få igång ett upplopp (i andra sammanhang och i andra syften) då en tanke lätt genererar nya tankar hos andra deltagare. Det är också lätt att kasta ur sig åsikter innan man tänkt igenom budskapet en extra gång. Nu blev det lite som den här eleven sa, inläggen var skrivna som om de kom från små barn.... Mera reflektion tack efterlyses. I efterhand är det lättare att komma ihåg det negativa som skrevs och allt det positiva försvann i mängden av osakligheter. Jag överdriver kanske men just nu upplever jag det så. TodaysMeet kan mycket väl finnas kvar som en kommunikationsmöjlighet men det måste styras upp då det används.

Men det positiva då? Jo, kontakter etablerades, förläsningar åhördes, skolor besöktes och många bra tips och idéer samlades upp. Jag hoppas att de åländska deltagarna samlar sina erfarenheter så att de blir tillgängliga också för dem som inte kunde närvara. För min del var det dessutom tre punkter som kändes som en röd tråd genom seminariet:

1. Man problematiserade 1 - 1 satsningarna och visade på vikten att ha en genomtänkt strategi för datoranvändningen och vilken typ av undervisningsmetoder som användas för att uppnå önskad effekt.
2. Mera fokus på innehållet, på mjukvaror, digitala lärobjekt - förändrade undervisningsmetoder igen.
3. Forskning, learning/lesson studies - för att skapa undervisningsmetoder som baserar sig på forskning måste mer forskning inom skolan ske och det är lärarna som skall beredas möjlighet till det. Det går inte att forska på en övergripande nivå som endast rör själva skolssystemen om man vill ha en snabb respons ut till skolorna. Genom t.ex. metoden learning studies är det möjligt att snabbt både få resultat och sprida resultaten. 

Dessutom lyssnade jag lite till vad det fanns för tankar kring fortsättningen med PIM och det finns det säkert anledning att återkomma till, både som en möjlighet här på Åland men också som en metod för fortsatt metodutveckling i skolorna även hos oss.

Bra frågor ger bra diskussioner

Så har vi då haft den första MIP-workshopen på Åland. De lärare som testar MIP-systemet håller som bäst på med sina MIP 2:or och flera har också påbörjat och gjort sina 3:or. Det håller ett bra tempo och jag är faktiskt imponerade av att de under en termin klarar av att göra tre examinationsuppgifter på sidan om sin undervisning.

Testpersonernas MIP-workshop på Åland

När vi träffades i torsdags fick deltagarna en introduktion i programmet PhotoStory och sen fick deltagarna själva jobba på och ställa frågor kring sådant som rör mippandet. Det fanns flera bra frågor som ledde till ännu bättre diskussioner. En diskussion som engagerade många gällde upphovsrätten. Även om det finns en massa information om vilken typ av bilder man kan använda i vilken typ av material så råder det fortfarande (av naturliga skäl) osäkerhet. Dels är reglerna lite snåriga och omfattande och dels tillkommer ytterligare en dimension om man som lärare vill spara material på sin dator, på intranätet, på Fronter eller publicera öppet på nätet.

Upphovsrätten har ju funnits med länge i våra skolor men speciellt nu blir det tydligt för lärarna att de faktiskt måste tänka till en extra gång när de sammanställer material för undervisningen. Det tycker jag i sig är en bra utveckling eftersom man då i högre grad börjar reflektera över vem som äger vad och inte. En större medvetenhet har skapats hos lärarna kring detta även om det som sagt är snårigt. Vi försökte i alla fall reda ut frågorna och det dök upp tips här och där var man hittar fria bilder och man kunde göra.

Till hösten drar vi igång flera workshops och diskussionerna kommer säkert att fortsätta. Det kommer ännu länge att finnas frågetecken hos lärarna vad som är tillåtet och inte men när väl alla våra lärare är mippade kommer vi att ha en god samlad kompetens och en tydlig bild av upphovsrätten. Nu tar lärarna ett steg i sänder samtidigt som de bidrar till en utveckling i skolan.

MIP i Google maps

Eftersom vi nu nästan har kommit igång på allvar med MIP på Åland så har jag skapat en karta där jag lägger till alla skolor som har påbörjat MIP-processen. Tillsvidare har vi endast Ålands lyceum och Ålands handelsläroverk som startat upp på bred front men vi har en massa skolor med enstaka lärare som testar MIP-systemet. Till alla dem vill jag skicka ett speciellt tack så här långt. Er feedback kommer att behövas och jag är glad att ni har ställt upp så här långt.

De gula nålarna på kartan betyder skolor med testlärare medan grön nål betyder skolor som påbörjat MIP-processen.

Ha en bra påsk!

Skola och media - IT-stöd för lärandet

I Danmark har Teknologirådet, tack vare ett projekt, tagit fram en rapport som innehåller rekommendationer till politiker, skolledare och lärare om vad som bör göras för att den pedagogiska it-användningen i skolan ska ge ett bra stöd åt elevernas lärande och kunskapsutveckling. Omvärldsbloggens Stefan Pålsson, som har sammanfattat rapporten säger att arbetet i projektet har rört sig kring fyra teman:

• den digitala teknikens möjligheter
• undervisning och lärresurser
• förankringen av it i den pedagogiska praktiken samt
• mångfald och inklusion

I rapporten varnas det för att lägga allt för stor vikt vid tekniken men lärarna måste ändå känna sig trygga med den. Det är en balansgång vi har haft med oss i projekt Nätpedagogik under hela vår projekttid och detta på gott och ont med tanke på den feedback projektet fått sedan starten.  Rapporten säger också att det i första hand handlar om att sätta undervisningen och eleverna lärprocesser i främsta rummet och att utforma sin IT-användning med hänsyn till det. Det är också något som mitt projekt har försökt förmedla och på många håll har budskapet tagits väl emot. Men de som inte vill använda IT som ett stöd resonerar förstås annorlunda och säger att IT inte behövs i alla ämnen eller att man kan undervisa på olika sätt. Jovisst kan man resonera så men då måste man också veta vad det är man väljer bort. Och det kan man inte veta om man inte har satt sig in i hur datorer fungerar och hur och till vad de kan användas. 

Något som Pålsson också lyfter i sin sammanfattning är att man i Danmark anser det viktigt såväl med en god tillgång till digitala lärresurser som med kunskapsdelning och pedagogiskt samarbete mellan lärare. Visst är det så, men för att nå dit krävs en hel del insatser eftersom det inte är helt naturligt för lärare att dela med sig av varken undervisningsmetoder eller lärobjekt. Men ju högre IT-kompetens lärarkåren har desto tydligare blir behovet av digitala lärobjekt och med det förhoppningsvis insikten om vikten att dela med sig. 

I rapporten tydliggörs skolledningens stora betydelse återigen när man säger att åtgärder som främjar en kreativ och målinriktad användning av IT måste vidtas. Skolledningen måste därför se till att läraren får den kompetens och det tidsutrymme som behövs. Enkelt att säga men ack så svårt att genomföra, inte minst om en sträng budgetram kommer emot. Men bättre brödlös än rådlös säger ordspråket och det finns skolor som visar att det går och de borde tydligare och oftare lyftas fram som goda exempel.

Det som i rapporten är av stort intresse för mig är att man ser vikten av att danska politiker börjar resonera kring vilka tjänster inom de här områdena som behövs inom skolan och vilka beslut som måste fattas för att möjliggöra det. På vilket sätt kan politiker underlätta för lärare att själva t.ex. utveckla digitala lärresurser? Som Pålsson skriver så finns det inga enkla svar men att det är viktigt att börja fundera på detta. Ifall projekt Nätpedagogik förlängs kommer insatser att göras för att informera och påverka skolpolitiker på Åland. Skolledarna, som är så viktiga för skolutvecklingen, måste också känna att de har stöd och förståelse ovanifrån. Det behöver de. Men det känns skönt att höra att samma tankar finns på annat håll. 

Den danska rapporten 

Läsförståelse som ett kunskapsmått

Till mångas glädje har Ålands elever en extrem god läsförståelse. Det har bekräftats i den senaste PISA-undersökningen. Detta är förvisso en väldigt bra kompetens eftersom vi än så länge till stor del tar till oss både information och kunskap genom läsandet. En noggrann genomgång av PISA-uppgifterna skulle visa på vilken typ av texter som ingår.

Den som arbetar mer med IT-baserade verktyg i undervisningen märker snabbt att filmen har fått en allt större betydelse i undervisningen, och med det tar filmen över en del av textens "uppdrag" som medierare av kunskap. Åtminstone kommer den att fungera som ett gott alternativ. Hur viktigt blir det då att mäta läsförståelse i de stora nationella och internationella undersökningarna framöver? Och vilken typ av texter skall i så fall ingå i dem?

Anders Erenius lyfter i sin blogg skolans kunskapsuppdrag ur en lite annan vinkel och provocerar säkert många lärare (speciellt i svenska) genom att säga:

Det kan ju faktiskt vara så att eftersom världen förändras så ÄR det viktigare att ha grundläggande förståelse av skillnader mellan Nintendo och Xbox än mellan Strindberg och Lagerlöf.

Hmm, hur viktig är någon av informationen över huvudtaget? Andemeningen, som jag ser det, är väl ändå att skolans uppdrag måste hänga med samhällsutvecklingen. Och att det kanske inte går att använda sig av samma skolböcker år efter år ifall relevans och innehåll kan ifrågasättas.

Den stora frågan måste väl alltid vara "Vad skall de studerande kunna för att hantera morgondagen" och utifrån detta planeras undervisningen. Eller har jag helt fel?

Hjärta mig

I kväll har jag varit på teater och sett < 3 mig - ung utan pung goes online. Förening Ung utan pung turnerar runt om i Sverige med shower som handlar om allt från kärlek och svartsjuka till droger och rättvisa och där målgruppen i första hand är elever och ungdomar. Den här showen handlade om vad som händer på nätet i de sociala medierna. De har förstås också en FB-sida.

Skådespelarna var duktiga och showen fartfylld med träffsäkra och små korta scener. Även om jag har en viss vana av att röra mig på olika sociala medier så hade jag lite svårt att hänga med i alla svängar men den yngre publiken uppfattade nog det mesta och många skratt fyllde salen på Alandica i Mariehamn. I scenen där ett par gamlingar lurar några tuffa pojkar måste jag erkänna att jag inte riktigt kunde klura ut om gamlingarna verkligen skulle föreställa gamlingar eller om de skulle föreställa utklädda gamlingar. Kontentan var förstås att ungdomarna skulle vara aktsamma när de rör sig på nätet och inte acceptera allas alias.

En tanke som blev kvar efter föreställningen var att man endast lyfte de faror man som en ung person, och naturligtvis äldre, kan råka på ute på nätet. Vi är visserligen många som inser att dessa faror måste lyftas upp och diskuteras för att vi skall bygga upp en kultur, etik och vanor som inte godkänner mobbning och falskhet på nätet. Men vilka tankar dyker upp hos dem som endast ser sociala medier som något dåligt och farligt. En sån här föreställning ger dem kanske vatten på kvarnen istället för att få en inblick i alla fördelar med sociala medier. Är detta självklart för alla och jag som ser spöken där de inte finns? Hur tackla sådant?